1992 stod hon på Stora torget och samlade namnunderskrifter, och cykelvägen längs det gamla järnvägsspåret blev en riktig lokal valfråga.
-- SJ ville ta beslut om att ge vägen till bönderna, minns hon, och det ville hon som småbarnsmamma inte gå med på.
Hon och hennes medhjälpare fick ihop ett 1 000-tal underskrifter, och vägen fick bli kvar som cykelbana. Men på den tiden var det ingen som tänkte så långt som att den även kunde asfalteras.
Sedan dess har cykelvägen varit en följetong i Corren, och sista ordet är med säkerhet inte sagt om den nu heller.
Cykelvägen i sitt nyasfalterade skick tycks i alla fall vara en given succé. Många håller nog med om att den är en av Östergötlands vackraste.
Utsikten är naturligtvis den samma som tidigare. För den som färdas på den till Hästholmen med den blånande Vättern och storslagna Omberg i bakgrunden.
Eller åt motsatt håll där Ödeshög med sin kyrka dyker upp i horisonten och långsamt kryper närmare.
Skillnaden jämfört med den gamla grusvägen är att det nu går att både cykla smidigare, åka rullskridskor och rullskidor dit. Det är något som många har utnyttjat denna sommar, berättar Maud Conradsson.
-- Det har varit otroligt mycket folk här, unga som gamla, alla typer har varit här, säger hon och hennes son Andreas Conradsson fyller i:
-- Man ser folk här som aldrig brukar cykla annars.
Båda har rätt bra koll på cykelvägen eftersom de bor i Ödeshög och har föräldrar respektive morföräldrar i Häst-holmen. Dessutom brukar Andreas ta vägen till Stora Lund för att spela golf.
-- Det är kul att det blev så bra som det blev, men det är en smolk i bägaren att det inte blev någon ridväg. Jag är överraskad över att det inte blev den rid- och cykelbana som nämnden beslutat om, säger Håkan Johansson (m).
Han är ordförande för miljötekniska nämnden och känner sig överkörd i denna fråga. Men enligt byggchef Urban Runesson var vägbanan för smal för att kunna rymma båda delarna utan att bärigheten blev lidande. Och att bredda vägen låg utanför ramen för vad vägen fick kosta, menar han. Att det överhuvudtaget blev aktuellt med asfalt var tack vare Vägverket som sköt till pengar. Eftersom riksväg 50 ska förses med vajerräcken behövs det en fullgod alternativ cykelväg, berättar Urban Runesson.
Den uteblivna ridvägen sörjer inte Maud Conradsson över. Tvärtom, ridandet har ibland lett till att vägen trampats sönder, anser hon. Likaså är hon orolig för att vägen ska köras sönder av de lantbrukare som utnyttjar den.
Urban Runesson håller med. I sommar har det visserligen gått bra, men i vår när jorden är blötare finns det risk att vägen skadas av de stora maskinerna.
Ett avtal från 1994 ger jordbrukare och markägare rätt att föra fram jordbruksmaskiner kortare sträckor på och över den grusbelagda cykelvägen. Nu när vägen inte är grusbelagd längre måste avtalet skrivas om.
-- Vi får åter diskutera hur vi ska göra så att det blir bra för alla parter, säger Håkan Johansson.
Ett problem rör de farthinder som sitter intill korsande vägar vid cykelvägen. Enligt vad Corren erfar händer det att vissa står upplåsta längre tider. Då finns risk för att cyklisterna inte uppmärksammar detta och blir påkörda av bilister från korsande vägar. Urban Runesson har ännu inte hört talas om att sådana trafikfarliga situationer, men han påpekar bestämt att det är meningen att fart- hindren ska vara fastlåsta.