Det är en av sommarens varmaste dagar. Perfekt dag för att bygga och bada indianbastu. Vid Visjöns strand strax söder om Ödeshög finns allt som behövs.
Kniv, spade, en presenning, en hink med vatten och två snören. Tändstickor och ved till elden. Handstora stenar. 12 hasselslanor från den närbelägna skogen bildar stommen i bastun.
Det här ska bli Håkans variant på de traditionella bastuhyddorna (sweat lodge) hos Nordamerikas indianer. Om indianer gillar att basta i värsta sommarhettan vet vi inte. Men finnarna brukar uppskatta det som ett bra sätt att vänja sig vid värmen.
Oskar Bergman och Markus Karlsvärd ser till att det finns tillräckligt med ved till brasan där bastustenarna ska värmas upp. Håkan sticker ner 8 av hasselslanorna parvis så att de bildar en cirkel på cirka fem diameter. Öppningen på en klassisk indianbastu ska ligga åt öster. Mest praktiskt är det att ha öppningen så nära intill eldstaden som möjligt.
Hassel är ett lämpligt träslag, likaså björk och sälg, däremot inte ask och asp. Slanorna är spetsade nedtill, omkring 3 centimeter tjocka och gärna så långa som 3 meter. En sådan bastuhydda rymmer upp till 18 barn eller 10 vuxna.
Sedan ska slanorna böjas. Två bågar löper parallellt med varandra och möter de två andra och bildar fyra kryss (se teckningen). Håkan har ett trick för att inte knäcka slanan och få lagom rundning. Han böjer den över höften och framåt. I mitten av cirkeln flätas slanan ihop med den mittemot. Bågen ska bli omkring 1,5 meter hög.
För att grundkonstruktionen ska få mer stadga flätas ytterligare 4 slanor över och under de 4 kryssen. Ovanför öppningen knyter Håkan dessutom en tvärgående gren.
Sedan är det dags att täcka över konstruktionen. En presenning eller yllefiltar går bra -- i brist på buffelhudar.
Stenarna värms upp på eldstaden i drygt en timme -- omgivna av brinnande ved nedtill och upptill. Med spaden skyfflar Håkan ner de glödheta stenarna i en grävd fördjupning i cirkelns mitt.
Rökelse gör att det luktar gott i bastun. Den går det att plocka ute i naturen eller trädgården. Allt från salvia, pors, skvattram, lavendel till älggräs.
För att inte barnen ska komma åt de heta stenarna i mörkret finns Håkan först på plats och leder in dem. Alla samlas i bastun. Sedan är det dags att hälla över vattnet, låta vattenångan sprida sig och känna sig som en riktig indian.
Uggh! Efteråt är det bara att kasta sig i den svalkande Visjön.
-- Jag tycker att det var skönt, säger Tula Strotz.
-- Fast det var väldigt varmt, tillägger Elin Karlsson.