I en glänta omgiven av höga granar håller Christer Wiking och hans fru Birthe i ena änden av ett blågult band. De har vårdat Siggeryd 1:4 under dryga 40 år och sedan fem år har Christer jobbat för att gården ska bli ett naturreservat. När bandet klipps är det verklighet.
– Det är ett beslut som vuxit fram under åren. I 30 års tid reste jag över hela landet i mitt jobb som inventerare av skog. Där lärde jag mig hur Svensk skog såg ut och började fundera på vad vi kunde göra med vår egna lilla markplätt. Samtidig blev jag lite motvalls av det jag såg på mina resor. Det skogsbruk jag såg var inget jag ville ägna mig åt, berättar Christer Wiking.
Eldastället, som gården kallas efter två generationer av familjen Eld, har länge haft betande djur som hållit stora delar av marken relativt öppen. På bara 15,7 hektar erbjuder ett av Östergötlands minsta reservat på stor variation.
– Jag skulle säga att detta är ett litet frimärke i en otroligt varierad natur. Vi skulle behöva mycket större arealer av den här typen för att få igång den starka biologiska mångfalden som vi hade i ett äldre landskap. Här kan man se hur ett skogsbete ser ut, eller en slåtteräng eller hamlade träd. Väldigt mycket att titta på liten yta, säger Christer.
Länsstyrelsens naturvårdsförvaltare Thomas Johansson är på plats för att delta i invigningen av naturreservatet.
– Detta är ett gammalt odlingslandskap enligt gamla kartor. Den första jag hittat är från 1639. Då var allt det här ängsmarker med lite små åkrar insprängt. Sen har det långsamt vuxit igen. När Christer och Birthe kom hit så började de ett restaureringsarbete av guds nåde. De har verkligen lagt ner sin själ i det här, säger Thomas.
Området är nu varierande med ängar och skog om vart annat. I den svala junimorgonen lyser tusen nyanser av grönt och man kan nästan höra hur blommorna sträcker sig mot solen. Med areal på bara 15.7 hektar är reservatet väldigt litet.
– Det kanske inte är det minsta reservatet, men det är väl på den nedre skalan. Här är det tätt, tätt, tätt mellan återskapade naturvärden.
I andra änden av det blågula bandet står Emil Oskarsson med sonen Ralf på armen. De har köpt Eldastället och kommer nu fortsätta utveckla, eller kanske omveckla, marken så att den påminner om hur den såg ut och brukades under flera hundra år från 1600-talet och framåt.