– Jag gör lite för mycket ibland, säger Nikolai Hamstein.
Han är från Mjölby, uppvuxen i Kalmar, har bott i Aneby i 30 år och är sedan två och ett halvt år bofast i Ödeshög.
– Jag trivs jättebra här nu, men jag kände ingen när jag flyttade hit. Med flytten fick jag tid att stanna upp i livet, det blev en nystart.
Han sålde av alla sina saker och flyttade från hus till lägenhet.
– Jag var så trött på att ha så mycket grejer, jag sålde i princip allting förutom mina instrument och min fiskeutrustning. Men det var smärtsamt att sälja huset som jag till viss del byggde själv för 26 år sedan.
Varför just Ödeshög?
– Jag jobbar på ett HVB-hem mellan Tranås och Ödeshög och det kändes bra geografiskt. Aneby och Ödeshög är ganska likt, men samtidigt inte. Här finns närheten till Vättern och så mycket intressant kultur.
Nikolai har haft ett musikintresse hela livet. Hans föräldrar spelade inom kyrkan, gjorde skivor och reste runt och spelade.
– Jag spelade lite trummor med dem sedan jag var nio, jag lärde mig spela gitarr i sexan och sedan dess har den hängt kvar. Jag började skriva texter redan då. Jag hade ett band, Angel Delight, ihop med trummisen Garbis Sarafian på 90-talet och gav ut en platta som spelades en del i radio och tv.
Är du kyrkligt aktiv?
– Jag och Gud har varit vänner i många år, det är något jag glad för. Den kontakten har varit en naturlig del av livet eftersom jag är uppväxt i den miljön. Det har präglat mig mycket.
Nikolai var som ung aktiv i en frikyrka, men kände att han inte passade in när han blev äldre.
– På ett adventsfika under 90-talet tackade jag för mig. Frikyrkan krockade lite med mitt sociala tänk, de erbjöd ödmjukt kärlek och gemenskap och det fanns mycket bra där, men jag tyckte inte att det var tillräckligt. Det berodde inte på någon konflikt, mer en konflikt inom mig själv.
Nikolai har jobbat inom HVB-hem i 30 år och utbildat sig till KBT-terapeut. Han tyckte att hans erfarenheter från HVB-hemmet inte rimmade med kyrkans synsätt.
– På HVB-hemmet öppnades en värld som jag tycker att frikyrkan för sällan var intresserad av. De flesta går förbi de verkliga problemen, men jag vill inte vara sådan. Jag vill stanna upp och hjälpa till. Jag hade gärna sett lite mer radikalt socialt engagemang från kyrkan, som exempelvis mer engagemang i familjer som har det svårt på olika sätt, ett tydligare socialt barnperspektiv.
Nikolai är nu med i Svenska kyrkan och går ofta till Ödeshögs kyrka för att spela på sin gitarr.
– Jag använder kyrkan lite som en replokal, jag brukar sitta i Johanneskapellet som är öppen mellan 10-16 varje dag, det är förträffligt.
I våras släppte han en egen singel för första gången som heter "Naken".
– Den handlar om min flytt till Ödeshög. Min musik handlar mycket om mitt egna liv och så influeras jag mycket av alla de människor jag möter i mitt jobb.
Vad har du fått för respons?
– Jag har fått över 5 000 strömningar och många positiva kommentarer. Några av barnen på jobbet gillar låten och det är extra kul. Det är väldigt roligt att ge ut musik igen.
Vad är ditt största driv?
– Hur barn och familjer har det och hur de mår. Vi är oss själva närmast, man ser om sitt eget först och främst och tror att samhället står och faller med det. Jag förstår samtidigt föräldrar med två-tre egna barn, att man i inte orkar engagera sig i andra.