För två och ett halvt år sedan flyttade ett 60-tal asylsökande in på Hotell Nattviol, det gamla kommunhuset i Ödeshög. Då var det många familjer, de flesta från Syrien, som installerade sig i rummen. Stämningen var dämpad, många hade en fruktansvärd resa bakom sig. Bort från krig, bomber och terror. Till ett lugnt om än trångt boende i den ganska dystra grå byggnaden i Ödeshög.
Nu är familjerna och syrierna borta ifrån Nattviol. De allra flesta har fått uppehållstillstånd och bygger nya liv på olika håll i Sverige. Barnen går i skolan. Föräldrarna pluggar på SFI och söker jobb.
Den avskalade miljön på Hotell Nattviol har inte blivit mindre dyster. Ett 40-tal unga män bor här. Som i en förläggning, tre i varje rum. Dusch och tvättstuga i korridoren. En liten matsal där det serveras lunch och kvällsmat. I ett par rum står slitna soffor och fåtöljer. Doft av inpyrd cigarettrök.
Hela huset är slitet, några fönster är spruckna, skåpluckor hänger på sned. Tonåriga killar sprider kläder, tekoppar och tillhörigheter omkring sig i sovrummen. Vissa har mer ordningssinne än andra.
I september 2015 präglades stämningen av försiktig optimism och tacksamhet. I dag är det snarare hopplöshet, oro och trötthet som möter besökaren. Det hopp och den förväntan som även dessa killar hade hösten 2015, när de kom till Sverige, har smulats sönder av väntan, av möten och brevkonversationer med Migrationsverket och av samtal med juridiska ombud om överklaganden eller ansökningar om verkställighetshinder.
På golvet i sitt rum sitter Hossein. Han har tidigare bott i kommunens hvb-hem Nybo. För en tid sedan bestämde Migrationsverket att han är över 18 år och han flyttades över till Nattviol.
– Det är tråkigare här. På Nybo kunde man laga mat själv, vi fick pengar och kunde gå och handla mat till oss. Några gånger ordnades aktiviteter, berättar han.
På Nattviol finns inte mycket att göra. Ett gäng killar sitter och spelar kort i ett av uppehållsrummen. Stämningen verkar hög, men vad de säger vet jag inte för snacket går på dari.
– Vi bråkar ibland, säger en kille men det verkar inte så allvarligt för alla skrattar åt hans kommentar.
En av dem, Hassan, bor inte ens här. Han blev flyttad till ett boende i Norrköping och är här och hälsar på kompisarna. Strax måste han gå för att hinna med bussen till Mjölby och pendeln.
Hossein och de flesta andra av dem stiger upp halv sex på morgnarna och tar bussen till Tranås där de går på individuella program på gymnasiet. Utom Mahdi, som går i Motala. Det tar halva dagen för honom att ta sig farm och tillbaka.
Planen för dem är att söka in till vanligt gymnasieprogram till hösten. Det lilla halmstrå som regeringen håller fram om tillfälligt uppehållstillstånd hägrar för dem i fjärran. Men det är högst osäkert om det blir av. Riksdagen är långt ifrån enig.
– Jag vill bli snickare, berättar Hossein.
Han har haft ett sådant jobb i Afghanistan. Han jobbade med sin pappa på ett bygge. Mamman dog när han var fyra år. Sedan ett halvår har han ingen kontakt med sin pappa. Pappan har gift om sig och fått tre söner. Senast de hördes av var de i Turkiet och hoppades kunna ta sig till Bulgarien.
Alla killarna på Nattviol har fått avslag. En, två eller till och med tre gånger. Alla har överklagat. Migrationsverket tror ofta på deras berättelser, men inte på uppgiften att de riskerar livet där. Vem vill döda dig? Ge oss namn, adresser.
– Hur ska man kunna bevisa att talibaner eller Daesh vill döda oss? undrar Hossein förtvivlat. Jag kan inte visa ett papper på det.
Plötsligt blev han 18. Nu är han vuxen och kan flytta till Kabul, tycker svenska myndigheter.
Ebrahim är inte bara orolig för utvisning. Om en dryg månad stänger Nattviol.
– Var kommer jag att hamna? frågar han. Vad händer med mina studier i Tranås? Kompisarna?
Hans familj bor i Iran. Men han ska utvisas till Afghanistan. Hans advokat bor i Lund. Honom har Ebrahim aldrig träffat. Men han har skrivit ett överklagande i alla fall. Ett trött brev, som upprepar just de saker som Migrationsverket avvisat i sitt första avslag. ”Ebrahim åberopar vad som tidigare anförts i ärendet”, står det.
– Varför skriver advokaten så? undrar Ebrahim när han visar brevet.
Förvaltningsrätten har svarat på oklanderlig juristsvenska. Jag förklarar för Ebrahim att det bara betyder att de tagit emot överklagandet och nu ska behandla det.