Rekordmånga lunchgäster hade mött upp för att njuta av färskpotatis, sill och gräslök. Hembygdsföreningen hade låtit trycka upp 500 matbiljetter. De var snart slut och Greger Albrektsson, huvudansvarig för kalaset, fick plocka fram överblivna biljetter från 1998.
-- Fantastiskt kul, tyckte Greger. Förra året kom 425 men i dag är det minst tvåhundra fler och det är givetvis en sporre för alla som helt ideellt gör det här möjligt.
Astrid Andersson, 87 år ung, slevade upp gräddfil för tredje året i rad och Sven Svensson såg till att byttorna med gräslök alltid var välfyllda.
-- Vi satt ett gäng gubbar hemma hos Kalle Karlsson och klippte gräslök i tre--fyra timmar igår, berättade Sven.
Köerna ringlade långa, såväl till sillen som till kaffebordet och trots det rekordstora intresset, behövde ingen riskera att bli utan.
-- Vi har tagit till rejält, så det är ingen fara, sa förre skolchefen Roland Hagberg som tillsammans med tre and-ra ägnade en del av onsdagen åt att klippa matjessill i gaffelstora bitar. Dagen till ära agerade han kapsylöppnare.
-- Det brukar vara min uppgift, men så här länge har jag aldrig behövt sitta tidigare, sa Roland medan han korkade upp en lättöl åt Johan Andersson.
-- Företaget bjuder alla som vill, vilket är ett jättebra initiativ, tyckte Johan som laddat upp med en rejäl portion sill och potatis.
Det var Ösjökungen Sture Ivarsson som för nitton år sedan kom med idén till sillunch på torget. När traditionen riskerade att upphöra för åtta år sedan tog Greger Albrektsson och hembygdsföreningen över.
-- Årets siffra blir svår att slå. Men nästa år blir det extra festligt i samband med 20-årsjubileet och det är bara att hoppas att vädrets makter även då står oss bi. Vi har haft otrolig tur och bara haft regn en enda gång.
När de ordinarie biljetterna sinat började rykten florera om svartabörsaffärer. Det ryktades att vissa, efter att ha låtit sig väl smaka, försökte kränga sina biljetter för halva priset. De tycktes dock inte ha någon större framgång.
-- Sånt går inte hem i Ödeshög, skrattade Greger Albrektsson, som när köerna äntligen började tunnas ut, själv kunde få sig en bit till livs.