I 20 dagar har den palestinska familjen varit på väg från krigets Damaskus till lugna lilla Ödeshög.
– Vi har hört att Sverige är en bra plats för barn att växa upp på, säger mamma Nour som har en bror som bor i Sverige sedan tre år.
Hon och maken Amjad vill inte ha sitt efternamn i tidningen och de vill inte ha sina ansikten på bild. De är fortfarande rädda för de syriska myndigheterna, trots att de lyckats ta sig ut ur helvetet. Palestinier är en särskilt utsatt grupp i Syrien, menar de.
– Om vi skulle åka tillbaka till Syrien skulle vi bli fängslade redan vid gränsen, säger Ali, en äldre släkting i gruppen som även består av Nours syster och mor.
De har flera släktingar kvar i Damaskus och när jag frågar om de också kan komma till Sverige blir de tysta.
– Syrien är förlorat, säger Ali som är morbror till Nour och den i gruppen som talar bäst engelska.
Gruppen flydde från kriget och tog sig till Egypten där de fick plats på en båt för att komma till Europa. 2 000 dollar per person fick de betala.
– Båten var 18 meter lång och vi var tillsammans med 700 andra flyktingar. Vi tillbringade tio dygn på havet. De tre sista dagarna var vi utan mat. De två sista utan vatten. Kaptenen hade båtmotorn igång bara ibland, berättar Nour.
På den tionde dagen upptäcktes de av ett flygplan. Efter några timmar dök ett militärt fartyg från Italien upp och räddade dem.
Jag frågar dem hur barnen Saly, 9 år, och Mohamad, 6 år, klarade resan. Nour blir tyst igen.
– De är lugna och glada nu, säger hon till slut.
I dag på onsdagen ska de börja skolan i Ödeshög. Livet får nya rutiner, även om det just nu mest består av väntan. Pappa Amjad frågar oss var det finns tv-stationer i Sverige. Han har som tv-producent jobbat med specialeffekter och hoppas på en ny karriär i det nya landet. Men just nu är det uppehållstillstånd de väntar på.
– Vi älskar Sverige, säger de.
Ute på trappan står Nasrin och röker. Hon är gravid i sjätte månaden men det känns inte som rätt läge att påpeka hur olämpligt det är för henne att röka. Hon och maken Farzan och barnen Silvan, 4, och Said, 6, är kurdiska syrier och har tillbringat två veckor på resa. Genom Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Tyskland och Danmark.
– Silvan har slutat prata, berättar hans pappa via tolken, medan pojken cyklar runt på gården med en cykel som Ödeshögsbor skänkt.