För lite mer än fem år sedan tog Tommy Olsson steget och lämnade sin fasta tjänst för att satsa som egenföretagare. Under tio år hade han arbetat som mekaniker för både lantbruk och entreprenad, och fick åka på utbildningar i både England, Tyskland och Danmark.
– Jag hade drömt om att köra eget i så många år innan det. Så jag tänkte att nej, jag säger upp mig.
Då är det november, en tid som Tommy beskriver som lågsäsong. Men han vågade ändå satsa. Han hade sin F-skattsedel redan innan då han gjort vissa jobb vid sidan av sitt ordinarie arbete, så det fanns en liten kundkrets att börja med.
– Men det kändes väldigt, väldigt skakigt. Samtidigt älskar jag att räkna på saker. Jag är inte snål, men jag tycker att man alltid måste tänka ett steg framåt, för allt kan hända. Det hade jag verkligen gjort där innan, och byggt upp en buffert så att jag skulle överleva ett halvår eller år, om det skulle vara så.
Ryktet om T. Olssons maskinservice sprider sig snabbt. Det finns en efterfrågan på mekaniker som kan åka ut och reparera och serva maskiner ute i fält. Idag har han kunder på flera olika ställen i landet, och anlitas av både lantbrukare och entreprenadföretag. Ofta måste kunden vända sig till olika mekaniker för olika maskiner, men Tommy jobbar med alla olika typer av maskiner.
– Det är nog det kunderna är lite förtjusta i, att jag faktiskt rör i det mesta.
Tommy känner även att han har sin sambo, Lisette, att tacka för att han faktiskt vågade uppfylla drömmen om att driva eget på heltid. Hon har även varit ett bra bollplank när Tommy känt en stress över att expandera.
– Lisette har varit väldigt stöttande i det här. Utan hennes stöd hade jag aldrig vågat. Sedan är hon rätt bra, jag kan vara lite impulsiv när jag vill göra saker ibland. Men hon är tvärtom. Det har varit flera omgångar då jag har haft för mycket att göra och känt att jag borde anställa någon, eller att jag skulle sticka ner och hyra en lokal i Mjölby. Men då har hon lugnat mig lite, bromsat lite. Det har varit väldigt bra faktiskt.
Att jobba som mekaniker på det här sättet, att man driver eget och åker ut till kund, är ett rätt ensamt arbete, menar Tommy. Det blir många långa mil i bilen varje dag. För honom var hans hund, dobermannen Charlie, en stor ljusglimt i vardagen. Tommy hämtade hem hunden på en fredag, när Charlie var ungefär nio veckor gammal. Redan på måndagen började han följa med husse på jobbet.
– Han var med från dag ett, sedan får man ju anpassa. Han var ju en dobermann, de är energiknippen och måste tänka hela tiden. Först tänkte jag att han kanske inte skulle kunna vara med mig och jobba, för då skulle vi behöva jobba med honom hela kvällen sedan för att han skulle få den stimulans han behövde. Men det var så härligt, för han hade så mycket att tänka på. Han låg i framsätet och spanade vad jag gjorde och vad folk gjorde, så han var ju jättetrött när vi kom hem, minns Tommy.
Charlie blev Tommys ständige följeslagare. Fick han inte följa med till jobbet någon dag blev han jättesur. Hunden bara sprang ut till bilen på morgonen när det var dags att åka iväg, och varje morgon delade han och husse på frukostmackan.
– Det var vår grej. Det var hans favorit, så sista tiden gjorde jag en egen smörgås åt honom. Han har ju varit en väldigt stor del av mitt arbete, just eftersom jag jobbar själv och ligger ute på vägarna och kör. Det låter kanske larvigt, men man har ju någon att prata med. Jag pratade med Charlie hela tiden.
Efter en tids sjukdom fick Tommy för några veckor sedan fatta beslutet att låta Charlie somna in. Den spralliga dobermannen lämnade ett stort tomrum efter sig, både hemma i huset, i jobbilen och i Tommys hjärta. Det är just det som är det värsta med att ha hund, menar Tommy.
– Det var ett bakslag för mig, att förlora honom. Det är nackdelen med hundar, att de en dag försvinner ur ens liv. Därför ska man ge dem ett underbart liv, tycker jag.
Det märks att minnena tillsammans med hunden är något Tommy värderar högt. Värmen i mekanikerns röst går inte att missa när han pratar om sin älskade hund.
– Han var så härlig.
Det blev mörka, tunga dagar för Tommy efter att Charlie fått somna in. Han insåg snart att han behövde något annat att tänka på. Det var då en liten labradorvalp från Sölvesborg kom in i hans liv.
– Jag vill inte ersätta Charlie, men jag tänkte att det var lika bra att skaffa en valp nu, innan man glömmer bort hur jobbigt valpstadiet är. Jag kunde inte vara utan hund, säger Tommy.
Tanken var egentligen inte att ta med valpen hem direkt, utan att känna efter lite först. Men den svarta lilla hunden fick följa med hem, och fick snart namnet Hektor. Förhoppningen är att han också ska tycka om att följa med ut på jobb, men framförallt att han ska bli en bra kompis åt Tommy.
– Det betyder massor för mig att ha hund, de finns alltid där. Jag umgås inte så mycket med kompisar, det finns liksom inte tid. Och när jag är ledig vill jag helst ta det lugnt. Det är då det är bra att ha en hundkompis, någon att snacka skit med. Det är väldigt speciellt.