Genberg är en av landets mest produktiva författare. Just fyllda 80 år är han fortfarande aktiv och har cirka 220 titlar på sitt samvete.
Rösten bakom den första inlästa Genbergdeckaren tillhör Peter Olofsson, Ödeshögsbo.
70-talsvurm – förstaupplaga – ljudbok. Det kan tyckas som en otippad orsakskedja. I alla fall med tanke på att boken har den tämligen otidsenliga titeln "Fnask i fördärvet" och en omslagsbild på en mördad kvinna liggande på en divan endast iförd höga stövlar.
– Den gavs ut i en genre som nog får betraktas som kioskdeckare. Därav omslaget och titeln med allitteration. Ordet fnask nämns faktiskt inte en enda gång i boken, berättar Peter.
Den skulle med andra ord stå i ett ställ i Pressbyrån på stationen eller på Esso-macken och locka (män) att köpa något snabbläst med en viss sexuell potential. Och visst, den handlar om ett mord på en kvinna som tar emot kunder i en lägenhet. Men Peter tycker att den har andra kvalitéer.
– Det är mycket tidskänsla i den. Till skillnad från samtida Sjöwall-Wahlöö så är det ingen politik alls i Genbergs deckare. Kanske just därför så håller den fortfarande för läsning, tror han.
Det finns i boken en opretentiös vilja att berätta rakt upp och ner om ett kriminalfall. Man får träffa mördaren, vittnena och poliserna med kriminalaren och hans team i spetsen.
När Peter läste "Fnask i fördärvet" (som i en senare upplaga döptes om till "Flicka i fördärvet") kände han att den borde få en större spridning än att stå i bokhyllan hemma hos nördiga 70-talssamlare.
– Nutidens människor vill lyssna på böcker. Jag kontaktade Genberg och hans förlag och de sa ja. Och verkade uppriktigt glada.
Det är inget dåligt språk, menar han. Kjell E. Genberg är en "riktig" författare trots sin enorma produktion, och Peter tycker att de tre böckerna med kriminalinspektör Lennart Lund som hjälte sticker ut kvalitetsmässigt.
Han har redan börjat läsa in bok nummer två, "Av en slump", som saknar både allitteration, "lockande" titel och "spännande" omslag. "Fnask i fördärvet" sålde så oerhört bra att förlaget förmodligen avstod sådana lockelser.
Att läsa in en roman som ljudbok är ett mödosamt arbete. Det är inte bara att sitta och läsa högt i en mikrofon. De drygt fem timmarna ljudbok tog ett halvår att göra.
– Jag fick hjälp av min bror Magnus som är läkare på vårdcentralen. Han har en studio och har haft mycket jobb med redigering och korrigering av hostningar och annat. Förutom Kjell E. Genberg är det brorsan som gjort det mesta jobbet, säger Peter blygsamt.
Han är ju ingen skådespelare utan en helt vanlig redaktör och dessutom kommunpolitiker för KD. Men han säger att han fått en hel del beröm för sitt sätt att högläsa. Peter har en lite släpig och raspig röst som passar bra för en hårdkokt deckare.
– Jag försöker ha ett neutralt och lugnt röstläge. Inte någon Ernst-Hugo Järegård-röst.
På förlaget var de så nöjda att de tog ljudfilerna rakt av.
Vad är det som sticker ut med den här boken, tycker du?
– Den är enkel, och småputtrigt trevlig. Man lever sig in i kriminalinspektörens karaktär. Titeln sticker förstås ut. Ingen skulle döpa en bok så idag. Men den är inte nedlåtande mot kvinnor. Den beskriver en manlig värld, den är välskriven och väl faktakollad. Genberg hade en granne som var polis. Han fick läsa manuset och komma med rättelser om hur det går till hos polisen.