Alldeles nya kunskaper grävs just nu fram i Dags mosse, mitt inne i torvtäktföretaget Neovas brytningsområde.
– Därför kan vi tyvärr inte ta emot besökare, säger Fredrik Hallgren, arkeolog.
I en mosse kan trä och horn bevaras i tusentals år, sånt som annars ruttnar bort och arkeologerna sällan hittar. I Dags mosse finns mycket kvar.
Det var precis vad Fredrik Hallgren misstänkte när han for förbi mossen på väg till jobbet vid utgrävningarna i Motala för några år sedan.
– Här som i andra torvmossar bevaras trä, bark, ben och horn i våtmarker där det är syrefattigt, berättar han. Dessutom är det kalkberggrund här, det förbättrar situationen ytterligare.
– Trakten är i övrigt rik på fornminnen: Alvastra pålbyggnad, megalitgraven nära kungsgården, hällristningarna i Hästholmen och stora gravhögar från järn- och bronsåldern. I Holmen, gården här bakom träden, har bonden plöjt upp stenåldersfynd i många år.
Fredrik Hallgren hade rätt. En stenyxa och några sänkestenar som var tyngderna till fisknät var de första fynden, och därtill några föremål i ben och horn.
Han anmälde fynden till länsstyrelsen som beslutade att området skulle inventeras. Det gjordes förra sommaren och inom torvtäkten hittades sju platser med fynd från stenåldern som undersöks vidare. En del finns där det varit sjöbotten, andra vid stränderna.
Sommarens grävning pågår i fem veckor på det mest fyndrika området. Arbetet utförs av Stiftelsen Kulturmiljövård och bekostas av Riksantikvarieämbetet.
– Vi gräver väldigt små schakt här, säger Fredrik Hallgren, eftersom vi gör så vansinnigt mycket fynd. Tusen och åter tusen.
Det är djurben, fiskfjäll och fiskben, nötskal och sten som arkeologerna Sebastian Boström och Jon Lundin tar fram i sina såll och plockar ner i påsar, hur mycket som helst. Här har stenåldersmänniskorna uppenbarligen bott, åtminstone vissa tider på året.
Precis här fanns strandkanten till sjön en gång. Kanske var det en ö eller halvö, uppbyggd på vass och starr.
– Eldstaden på platsen har gjorts om flera gånger med ny lera som grund, berättar Fredrik, och golvet av bark har flera lager. Vi har hittat ben av uroxe och på en annan plats fann vi skalbitar av kärrsköldpadda.
– Vi har också hittat tillfälliga aktivitetsplatser. På ett ställe har man styckat en hjort, till exempel, vi hittade resterna. På andra platser har vi hittat hackor av horn från kronhjort och älg, ett hullingförsett ljuster av ben, sylar av ben och ett nätflöte av trä.
Uroxben med spår av människors hantering har inte tidigare hittats i Östergötland. Hasselnötter med borrade hål, kanske smycken, har tidigare bara återfunnits i Skåne och ett hänge av trä, utformat som en rektangulär droppe, är tidigare obekant.
Mycket av det som mossen en gång gömde har förstås gått förlorat under århundraden av torvbrytning. En gång lär torvlagren ha varit åtta meter djupa. Idag är de betydligt mindre.
– Torvbolaget blev först förskräckt för att fynden skulle påverka brytningen, säger Fredrik Hallgren. Men det handlar om små ytor. Vi vill förstås fortsätta med undersökningarna, och tror det kan genomföras i samförstånd med Neova så att torvproduktionen inte drabbas. Länsstyrelsen fattar besluten om eventuella inventeringar och utgrävningar.