Nya kåkarhar aldrig varit något för Ulf Sköld, 72-åringen som visserligen har trappat ned lite, men ändå har svårt att slita sig helt, trots att sonen tagit över målarfirman. Så när han hittade Öninge Korpralsgård, i Ödeshög, från 1728 slog han till och skaffade sig därmed tio års hårt renoveringsslit.
- Jag har jobbat med gamla hus i 50 år och har en speciell kärlek till dem helt enkelt. Bygga nytt ger aldrig samma känsla.
Lyfte alla husen- Kåkarna var i eländigt skick. Undersyllar och allt var ruttet. Så jag lyfte alla byggnader, tog bort nedersta bjälken och gjorde om grunderna med leca. Gjöt ny botten och lade in golvvärme samtidigt.
Golvvärme? I ett 1700-talshus. Får man göra så?
- Ja ja, det här är inte K-märkt. Om man ska bo permanent måste det ju fungera för ett modernt liv. Kan ju inte gå här och huka. Och du skulle ha sett så skitigt det var invändigt efter flera hundra års eldande. Huva.
Ulf visar runt och golden retrievern Sigge följer honom som en skugga. Han är alltid lös, vet knappt vad koppel är. Husses ögonsten tror jag bestämt.
Sigge med överallt- Han är lite speciell. Har till exempel sett honom försiktigt bära iväg med harungar som hamnat på fel plats, i munnen. Och den där gosedjurshunden han ständigt bär omkring på är över 20 år, köptes till min första hund. Han är så försiktig med den. Ja, Sigge är fin. Han är med mig överallt, hela dagarna. Hundar och ungar mår ju som bäst om de får vara det.
Virke är ett kapitel som Ulf går igång på. Det mesta nu för tiden är bara skräp, säger han. Det förvaras för tätt och snabbtorkas, vilket leder till mögel. Själv har han valt virket i sina hus med stor omsorg. Ta bara golvet på boningshusets övervåning som exempel.
- Ser du att det är väldigt tätt med årsringar? Det betyder att det är långsamväxande bergtall. Prima virke. Jag köpte det på rot och lät det torka på en loge i åtta år. Eftersom jag har golvvärme så krävs att virket har fått torka som det ska.
Mycket inne i husen är nytillverkat, som dörrarna. Men Ulf säger att de är exakta kopior av de ursprungliga förlagorna.
Sicket projekt!Apropå virke. I tidningen Land hittade Ulf en beskrivning över det klassiska Katthultsstaketet och drog igång projekt staketbygge med tillhörande grind.
- Ja jädrar vilket jobb! Bara att såga till dessa 2 500 pinnar. Mellan dem finns det 125 ekstolpar. Jag hade gran först men det blev röta i dem. Vart femte år sprutmålar jag staketet med Falu rödfärg. Men det vita måste jag måla för hand. På fyra sidor på varje pinne . . .
Ulf bor på Korpralsgården ensam och har gott om plats. Lite väl gott. Han har funderat på att hyra ut boningshuset till någon som kanske kan hjälpa honom lite med trädgården. Han tycker det är svårt med blommor, vilket är lite svårt att förstå. Allt ser så prydligt ut i hans rabatter.
Varför bor du i vedboden?Just det, hela det stora boningshuset står i princip tomt. Tanken var ju att Ulf och hans särbo Birgitta skulle flytta ihop här när allt stod klart 2006. Men Birgitta blev sjuk och gick bort.
Nu bor Ulf i det som en gång tjänade som vedbod, i ena änden av det hus som innehöll dräng och pigkammare. Va?! I vedboden, när han har ett stort fint hus! Varför vill han inte riktigt svara på. Skruvar lite på sig när jag ställer frågan för tredje gången.
- Äsch, det är Sigge vet du. I boningshuset ligger sovrummet på övervåningen. Han gillar inte trappor.