Det är synd om många äldre män

Hon möter de här paren ofta, en fullt levande part och en halvdöd, intorkad. Kvinnan som pratar hela tiden, lever ett aktivt liv, berättar hur hon känner sig och beklagar sig över att mannen är en mussla som hon inte når.

Hon har redan räknat ut sin man och han känner det, men självklart är män lika emotionella som kvinnor, om än sämre på att uttrycka det, säger Madeleine Cocozza.

Olikheterna märktes inte när Familjen AB och två heltidsjobb tog all tid, men kan bli påtagliga när vi får mer tid tillsammans. När vi är pensionärer och ska få tid att njuta frukterna av allt arbete vi lagt ned. Men då gäller det att vi också har lagt ned arbete på det som delvis gör pensionärslivet givande. Relationer och känslor.

– Kvinnor är mästare på att sätta ord på sina känslor. Vi ägnar hela våra liv åt det när vi odlar emotionella relationer till vänner, barn, föräldrar, kolleger, bokcirkelmedlemmar, tjejmiddagspolare, gympakompisar . . . 

– Mäns gemenskap handlar ofta om handling, som sport, och ligger därmed bara en knäskada bort. De investerar i en enda emotionell relation, den till sin partner. Om ens det. Många män har aldrig formulerat tankar som "vad vill jag?", "hur mår jag?", "varför mår jag dåligt?" Det är tragiskt, men många är verbalt handikappade.

Vad är faran?

– Att de vid en skilsmässa eller partnerns bortgång blir fruktansvärt ensamma och torkar in. Många lämnas ensamma och barnen kan tänka "Varför ska jag kontakta och prata med honom? Vi har ju ändå aldrig pratat ordentligt."

– Men det finns också män som snabbt fixar en ny partner för att fylla tomrummet, istället för att odla vänskap med människor utanför en parrelationen. 

Många män kanske vill vara ensamma?

– Är man nöjd och ensamheten är självvald så är allt okej. Men ett pensionärsliv utan djupare relationer, som inte känns värdefullt, blir ju bara en transportsträcka till döden.

Varför har det blivit så här?

– Jämställdheten har fört mycket gott med sig, men inte landat rättvist. Kvinnor har fått tillgång till de manliga verktygen, som jobb, hög lön och styrelseplatser. De är fria och tar för sig.

– Men männen har inte fått tillgång till de kvinnliga sfärerna, som att vara projektledare för familjen på samma villkor, att leda hemmet och odla nära relationer till barn och barnbarn. Mamma har fortfarande familjens högsta valör. Inte för att den är "bäst" utan för att männen inte släppts fram.

– Ofta har de haft den gränssättande rollen, men inga samtal med emotionellt värde. Det gör deras tillvaro fattig, särskilt om den som haft dessa samtal (kvinnan) försvinner.

Är det männens eget fel?

– Nej, det är både männens, kvinnornas och samhällets fel. Männen måste ta för sig och kräva den här platsen i familjen. Kvinnorna i sin tur måste förstå att dela med sig av den sociala "makten". Det handlar om att ge och ta och inte komma dragandes med "jag är den som förstår barnen bäst."

– Samhället måste bli bättre på att uppmuntra den här processen. Många satsningar görs för att på gruppnivå locka flickor och kvinnor till det traditionellt manliga, men få insatser görs för det omvända.

Vad är konsekvenserna?

– Förutom de personliga tragedierna så innebär det att arbetslivet har fått tillgång till båda vuxna i en familj, medan familjebygget inte har det.

I ditt hemland Italien finns en annan manlighet.

– Ja, i Sydeuropa umgås männen betydligt mer med varandra än här. Även när de är yngre. De är sedan unga år vana att prata känslor, med sina mammor och syskon till exempel. De är mer emotionella helt enkelt. Manlig vänskap, manlig lojalitet, att man håller om varandra. I Sydeuropa är det inget konstigt.

– De behåller sitt liv – och de behåller sin sexualitet och sensualitet, vill jag påstå. Precis som svenska kvinnor behåller sin. Ta bara klädseln. I Sverige ser många män ut som om de är på väg ut i skogen. Jag tycker de kunde anstränga sig lite mer för att behålla det sensuella.

Har män svårt att erkänna sin ensamhet?

– Absolut. Det är lättare att säga att man är deprimerad, och få medicin mot det, än att inse att det handlar om en fruktansvärd ensamhet utan tillgång till relationer.

Är du missmodig?

– Nej, jag ser en gryende ny mansroll med män som axlar både jobb och närhet till barn och vänner. Det ska bli så intressant att följa hur det blir framöver, när könsroller inte längre definierar föräldraskap. Vad är då en mamma och vad är en pappa?