”Enkelt för företag att vara hårda”

Sjuka medarbetare stöts bort och arbetsgivare struntar i sitt ansvar för arbetsmiljön. Klimatet blir allt hårdare på arbetsmarknaden, enligt forskaren och psykologen Stefan Blomberg på Arbets- och miljömedicin i Linköping.

Forskare. Om någon är i riskzonen för att bli sjuk ska arbetsgivaren gå in med rehabiliteringsåtgärder, det står 	     i lagstiftningen, men det tas inte på allvar eftersom det kostar så lite för arbetsgivare att strunta i det, säger Stefan Blomberg, psykolog på regionens specialistklinik arbets- och miljömedicin.

Forskare. Om någon är i riskzonen för att bli sjuk ska arbetsgivaren gå in med rehabiliteringsåtgärder, det står i lagstiftningen, men det tas inte på allvar eftersom det kostar så lite för arbetsgivare att strunta i det, säger Stefan Blomberg, psykolog på regionens specialistklinik arbets- och miljömedicin.

Foto: Peter Jigerström

Östergötland2016-12-09 11:30

Arbetsgivare i Sverige är enligt arbetsmiljölagen skyldiga att förebygga ohälsa bland medarbetare och stötta dem som redan blivit sjuka. Men allt fler ­arbetsgivare ignorerar lagstiftningen, enligt Stefan Blomberg.

– Det kostar inget att strunta i det och för en del arbetsgivare blir det enkelt att köra den hårda, syniska vägen. Det gäller särskilt de som har tuff ekonomi med chefer som är pressade uppifrån och som själva har en hög arbetsbelastning.

Vi har tidigare berättat om Elisabeth, 62, som tog sitt liv efter ett kaotiskt år på sin arbetsplats samtidigt som hon plågats av ryggsmärtor i flera år. Hon hade därför bett om att få slippa uppgifter som krävde att hon gick mycket och stod böjd i påfrestande ställningar. Men hon fick ingen arbetsanpassning. Arbetsgivaren uppmanade henne dessutom att öka sin närvaro på jobbet eftersom hon sjukskrev sig periodvis.

– I sådana lägen räcker det inte med att säga att någon är borta mycket. Enligt arbetsmiljölagen har arbetsgivaren en utredningsskyldighet om man får indikationer på att arbetsmiljön påverkar hälsan på ett negativt sätt, säger Stefan Blomberg.

Enligt lag ska arbetsgivaren anmäla självmord som kan vara arbetsrelaterade till Försäkringskassan. I Elisabeths fall har arbetsgivaren, som i det här fallet är Region Östergötland, bedömt att Elisabets självmord inte hade med jobbet att göra trots att det inte utretts på myndighetsnivå. Frågan är om det kan vara en arbetsskada.

– Det är svårt att säga att det beror på det ena och det ­andra. Ofta kan det bero på både och. När vi utreder arbetsskador så tittar vi på om det finns ett tidssamband. Om man utsätts för något på arbetet som sammanfaller i tid, eller föregår den här ohälsan, så har vi ett starkt tidssamband. Det är ingen självständig bevisning i sig, men det är en viktig faktor.

Prestige är en faktor som allt för ofta hindrar arbetsgivare att anmäla arbetsmiljöbrister, enligt Stefan Blomberg.

– Ja, det är tyvärr ett problem i chefssverige i dag, vi ser det gång på gång. Men många har också väldigt ­dåliga förutsättningar att föra ett bra ledarskap. De kan ha väldigt många ­underställda, dåligt stöd uppifrån och allt man gör utvärderas på siffror. Då är det lätt att man kör den hårda vägen, säger han.

I sitt jobb på arbets- och miljömedicin möter Stefan Blomberg ibland ­patienter som inte fått hjälp via sin företags­hälsovård. I vissa fall kan det ­handla om att ­arbetsgivaren inte vill utnyttja den efter­som det kostar pengar. Stefan Blomberg berättar att han ser en utstötningsprocess på arbetsmarknaden.

– Genom att vara ganska tuff mot den som har en hälsa som sviktar så hoppas man att personen själv ska förstå att den behöver byta jobb. Man kan inte säga upp någon på grund av hälsoproblem, men man kan göra livet ganska tufft för den som har det svårt så att de förstår vinken och säger upp sig. Och jag kan se att vissa arbetsplatser mer eller mindre har satt det i system.

Ibland kan Stefan Blomberg möta 30–40 patienter från samma arbetsplats som vittnar om samma attityder och oflexibla arbetssätt.

Tillsynen på arbetsgivare är dålig i dag, enligt Stefan Blomberg. Arbetsmiljöverket ska se till att arbetsgivare följer lagar och regler om arbetsmiljö men ser aldrig till hur arbetsgivare har hanterat en medarbetare.

– De frågar om dokument och arbets­sätt och lyssnar på vad arbetsgivaren och facket säger. Om de ser brister i ­systemet så kan de ge ett föreläggande om att vidta åtgärder. Men själva individen eller personerna som farit illa av systemen är det ingen som följer upp.

Det är en svensk tradition att peka på systemfel i stället för ansvariga personer. Men det är i sig ett systemfel, ­enligt Stefan Blomberg

– Det är en god tanke på ett sätt, men problemet är att vi inte kommer åt de arbetsgivare som medvetet väljer att inte jobba med samverkan.

I fall som Elisabeths, där både anhöriga och kollegor kan vittna om hur ­dåligt hon mådde av jobbet borde man tillsätta en sorts mini-haverikommission, ­enligt Stefan Blomberg.

– Varför inte anmäla det för en oberoende granskning så att man kan lära sig av det som hänt? Att omedelbart slå fast att det inte hade med jobbet att göra väcker en omedelbar fråga om hur man kan veta det?

– Åtminstone skulle man be någon på högre nivå att titta på en sådan här sak, inte på golvet där närmaste arbetsledare finns och där prestigen kan finnas med i spelet.

Arbets- och miljömedicin är en specialistklinik inom Region Östergötland och har som huvuduppdrag att utreda om en persons sjukdom beror på jobbet.

Patienter kan få remiss till kliniken via sin vårdcentral om man inte fått hjälp via företagshälsovården eller andra ­externa parter.

Inom verksamheten arbetar läkare, psykolog, biolog, kemister, biomedicinska analytiker, undervisande personal och administrativ personal.

AMM jobbar på uppdrag av regionen och även parter som företagshälsovård, företag, fackliga organisationer, försäkringskassa och pensionsbolaget AMF.

I Östergötland anmäldes totalt 887 fall av arbetssjukdom 2015, varav 684 kvinnor och 203 män. Av dessa jobbade 360 kvinnor inom vård och omsorg (30 män), 109 i offentlig förvaltning (38 män) och 108 inom utbildning (10 män).

Bland män var arbetssjukdom störst inom tillverkning, energi och miljö där fördelningen var 55 män och 13 ­kvinnor. Efter det var arbetssjukom bland män vanligast i offentlig förvaltning samt vård- och omsorg.

Sedan 2011 har arbetssjukdomar ökat i hela landet med 83 procent bland kvinnor och 60 procent bland män.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om