I går kunde du läsa om Linda som saknar en klinisk utbildning för att möta patienter, men som trots det fick uppdrag att jobba i provtagningen på labbet. Ibland skulle hon dessutom ta prover på patienter som annan personal hade svårt att sticka.
Det är viktigt att säga nej, enligt Pia Molander, ombudsman på Vårdförbundet i Östergötland.
– Det som är krångligt är när man står där ensam och känner att man gör våld på sig själv. De som står vid sidan om kan tycka att du borde klara det, men det är bara du själv som kan avgöra det.
De som jobbar på Klinisk kemi har ofta olika utbildning men det är bara biomedicinska analytiker som är legitimerad sjukvårdspersonal.
– Man riskerar sin legitimation om något går galet. Och om man inte är legitimerad personal riskerar man kritik från Inspektionen för vård och omsorg. Å andra sidan kan arbetsgivaren tolka det som en arbetsvägran om du säger nej och då riskerar du din anställning.
Hon råder de som känner osäkerhet att kontakta facket på arbetsplatsen eller någon centralt.
– I enskilda ärenden är det bra om det hamnar på någon utanför arbetsplatsen så att man opartiskt kan ta ställning till vad som är rimligt i vissa situationer.
Om personalen har olika utbildning – kan de och bör de utföra samma arbetsuppgifter?
– Vi anser ju att man ska anställa biomedicinska analytiker för att man i den utbildningen har fokus på hela provtagningen, provets väg från tagning till analys och de är mer kliniskt inriktade. De andra har mer inriktat sig på olika ämnen i sin utbildning.
– Arbetsrotation tillämpas på många enheter inom hälso- och sjukvården för att täcka helger och kvällar, säger Pia Molander.