Orden är makens, vi kallar honom Hasse. Det har gått ett halvår sedan hans fru, som vi kallar Elisabeth, tog sitt liv. Han vill och kan inte dra någon slutsats av att det bara var Elisabeths arbetssituation på kliniken, som är en verksamhet inom Region Östergötland, som ledde till hennes självmord. Men hennes historia är ett exempel på hur en persons nedsatta hälsa kan påverkas av en ohälsosam arbetsplats. Det sätter också fokus på vilket ansvar en arbetsgivare har när det gäller både den fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Och om det finns något ansvar innan och efter ett självmord. Det är de aspekterna som gör att Hasse vill berätta om Elisabeth. Med hänsyn till alla inblandade så har vi låtit intervjupersonerna svara anonymt.
Byggde huset själva
Vi träffas i makarnas röda villa som ligger ett par mil utanför Linköping. Det ligger en stor omsorg bakom huset där varje planka har sågats och hyvlats av dem själva. Huset är väl tilltaget så de fyra barnen kan hälsa på ibland. Från köksfönstret dras blicken ut till sjön som är omgiven av träd som intagit sin höstskrud. Det var här de skulle bo när de hade gått i pension.
Hasse har börjat gå igenom Elisabeths tillhörigheter och häromdagen blev sorgen extra påtaglig.
– Jag letade efter hennes jobbnycklar i hennes handväska. Hon var ju den som senast plockade med de där grejerna. Det slog hårt, säger han.
"Dårhuset"
Han berättar om hennes arbetsplats. Det hade varit kaotiskt länge med chefer som brustit i sitt ledarskap. Hasse har själv varit engagerad i ledarskapsfrågor, framför allt i den offentliga sektorn.
Läs mer: Arbetsgivaren har inte anmält självmordet vare sig internt eller till ansvariga myndigheter.
Han pratar om strukturella problem, om amatörism där många chefer är före detta kollegor som vill positionera sig och ofta inte har kunskaper om juridik, ekonomi, beteendevetenskap – kompetens som behövs för ett bra ledarskap. En arbetsmiljö som Elisabeth ofta vittnade om hemma vid köksbordet.
– Hon kallade det för dårhuset emellanåt. Men så är det. Ska du göra karriär inom offentlig sektor så måste du jobba med något som du inte har utbildning för.
Blev deprimerad
Elisabeth hade haft ont i ryggen i flera år på grund av ett diskbråck som läkarna inte hade kunnat operera. De mångåriga smärtorna hade gjort henne deprimerad periodvis och hon fick äta smärtstillande för att klara sin vardag. Hasse berättar att Elisabeth gillade sitt jobb och trivdes med arbetskamraterna. Men det senaste året hade glädjen för arbetet börjat försvinna. Hon hade blivit extremt stresskänslig av ett antal förändringar på arbetsplatsen som påverkat arbetsmiljön negativt både fysiskt och psykiskt.
Ont i ryggen
Vissa av medarbetarna, däribland Elisabeth, fick ibland uppdrag att ta sig till andra kliniker på sjukhusområdet för att hjälpa annan sjukvårdspersonal. Men det slet på ryggen och hon hade tidigare bett sina chefer om att få slippa det.
– Hon orkade inte gå långa sträckor och hade svårt att stå böjd i ansträngda vinklar, berättar Hasse. Ibland var hon tvungen att gå undan och vila. Men det ignorerades totalt. De visste om hennes problem.
Läs mer: "Hon blev inkallad till cheferna."
Till slut började kollegor att täcka upp för Elisabeth. Några av dem berättar att hon ofta satt kvar i bilen en halvtimme innan hon gick in. En bild som även Hasse känner igen.
– Hon hade en del panikångest. Hon sov ofta över hos sin mamma i Linköping eftersom hon inte alltid orkade åka hem efter jobbet. Ibland var hon riktigt dålig och fick vara hemma.
Arbetsgivaren ignorerade
Men arbetsgivaren var mån om att få ned sjukfrånvaron.
– De var på henne om det. Och hon tillhörde den där generationen som är väldigt plikttrogen och ville inte gnälla. Men hon sjukskrev sig snarare allt för sällan. Hon gjorde det bara de gånger hon inte tog sig upp ur sängen.
Tog sitt liv
I maj tog hon sitt liv. Den dagen skulle hon ha jobbat men när hon inte kom i tid på förmiddagen blev kollegorna oroliga och skickade meddelanden till hennes mobil. Efter lunch fick de beskedet. Hasse hade hittat henne i hemmet.
Ledningen har bedömt att Elisabeths ohälsa inte hade någon koppling till arbetssituationen.
– Hur kan man påstå det? Det handlar om att se orsak och påverkan. Hon hade ont i ryggen sedan flera år, men jobbet påverkade mycket och sista året mådde hon väldigt dåligt. Med tanke på vad Elisabeth sade till sin mamma, arbetskamrater och mig så var det jobbet som oroade henne mest i tillvaron.
Lämnade ett brev
Elisabeth efterlämnade ett brev till Hasse. Men han förstår fortfarande inte.
– Vi hade det bra och var väldigt kära i varandra. Vi pratade ofta om det. Hon var omtyckt på jobbet och tog sig an andra. Det är obegripligt att hon tog sitt liv särskilt med tanke på att hon hade så kort tid kvar tills hon skulle gå i pension. Jag känner en oerhörd kärlek till henne fortfarande. Men när man mått dåligt så länge så får man nog ett slags tunnelseende så man inte ser någon annan utväg.
Tog inte kontakt
Arbetsgivaren tog inte kontakt med Hasse förrän i mitten på oktober då Elisabeths chef bad om att få tillbaka nycklar och passerkort.
– De sa inte ett ord om Elisabeth.
Hasse kommer troligtvis att vända sig till ansvariga myndigheter för att se om det finns något i arbetsmiljön som kan tala för att Elisabeth hade drabbats av arbetssjukdom.