"Jag kan störa mig på jargongen ibland"

Regionvalet

Den nu 35-årige Alexander Höglund föddes i Uppsala, men flyttade till Norrköping med familjen som 5-åring. Träningen har alltid funnits med honom i olika former.

– Det är ett sätt att koppla bort annan tankeverksamhet. När man springer i kuperad terräng måste man vara fokuserad och närvarande i nuet och se var man sätter fötterna. Att det är på natursköna platser ger också ett meditativt inslag.

Fast viktigast är den dagliga rutinen.

– Varje dag springer jag minst 20 minuter. Det har jag gjort i närmare 300 dagar i rad. Det är den enda fasta hållpunkten i mitt liv som återkommer varje dag nu under den intensiva valrörelseperioden. I början krävdes självdisciplin, men nu går det av sig själv.

Alexander läser också en hel del när det politiska arbetet tillåter och har alltid en bok med sig. Fast helst vill han skriva.

– Jag älskar att skriva och leka med ord, så jag har en tanke om att någon dag skriva en skönlitterär bok. Det finns en längtan, som ett kli i fingrarna. Men politiken är ofta intensiv så just nu hinner jag inte skriva.

Han beskriver att det politiska intresset kom ganska sent, även om samhällsengagemanget alltid funnits där. Han var i 25-årsåldern och gruppledare i säkerhetsbranschen när han började engagera sig politiskt.

– Det kom någon insikt där, jag vet inte riktigt varför. Vi lever i ett välutvecklat samhälle, jag har haft en bra uppväxt med stöttande människor. Jag ville ge tillbaka. Det går väl att beskriva som någon form av pliktkänsla.

Först blev det som fritidspolitiker i Norrköpings kommunfullmäktige innan det blev landstingspolitik och en post som politisk sekreterare.

– Det skulle bara vara tillfälligt, ett vikariat, men blev hela tiden förlängt. Jag har alltid känt ett engagemang för vårdfrågor och psykisk ohälsa, så det var stimulerande med landstingspolitik.

I dag är Alexander Höglund regionråd och gruppledare för Liberalerna i Region Östergötland.

Vilka frågor är viktigast i det här regionvalet?

– Att vi har respekt för skattepengarna. Varje skattekrona ska användas där den ger mest tillbaka till medborgarna. Jag kan störa mig på jargongen ibland, där man pratar om en miljon som kaffepengar. Det är lika mycket som en sjuksköterska kostar i ett år. Sen vill vi även satsa mer på vård som verkligen är utformad och anpassad för äldre, som är de största sjukvårdskonsumenterna.

Hur vill ni arbeta med personalfrågan?

– Personalfrågan är förutsättningen för att nå målet med tillgänglig vård och då behöver vi jobba med arbetsmiljön och arbetsvillkoren. Vi behöver erbjuda mer flexibla lösningar. Den offentliga vårdsektorn är för hårt mallad. Där ger de privata mer valfrihet. En sjuksköterska ville exempelvis vara ledig några dagar varannan månad, men fick inte det och slutade. Vi kunde ha tillgodosett det, men istället får vi betala dubbel lön för en inhyrd sjuksköterska.

Räcker det?

– Löser vi arbetsmiljön och flexibiliteten, så tror jag att det finns möjlighet till en positiv dominoeffekt. Vårdpersonalen stannar eller återkommer och för varje person avlastas verksamheten. När det gäller lön tror jag att vi är på rätt spår med lönepåslag för särskilt yrkesskickliga. Vi behöver fylla på i de spåren, istället för att uppfinna nya. Nationellt vill vi även att staten ska gå in och öka lönenivåerna som med lärarna, genom permanenta statsbidrag.

Vad vill ni med kollektivtrafiken?

– Vi vill att det tas mer hänsyn till dem som bor på landsbygden, utanför tätorterna. Det som skett nu har drabbat enskilda väldigt hårt. Det har grusat möjligheten till liv på landsbygden. Den skada som åsamkas ett fåtal väger inte upp den marginella nyttan för många, det blev inte bra. Hela länet ska leva.

Men om det inte bär sig ekonomiskt?

– Förändringarna har skett inom ekonomisk ram. Vi vill att det tillförs ett politiskt mål att Östgötatrafiken ska bidra till livskraft i hela länet. Det finns fungerande busstrafik i fjällen, då ska inte vi vara sämre i ett län där vi har nära till det mesta. Vi vill återöppna linjerna som lagts ned. Det är viktigt att vi får till dialog med kommunerna om deras planer, så att de sammanfaller med planen för kollektivtrafiken. 

Om det kostar mer då?

– Vi kan tänka oss att satsa mer pengar och öppnar för en utökning. Målet ska vara att orter inte blir utan trafik, för det omkullkastar människors liv.