"Har siktet inställt på att överleva"

I vinterns minusgrader kan det vara svårt att minnas den hetta som slog mot Sverige för ett halvår sedan. Men några som inte glömmer är bönderna.

När torkan var som värst pratade vi med djurbonden Örjan Carlsson och växtbonden Hans-Erik Lorin. De hade båda stora problem i de höga temperaturerna och torkan som sommaren 2018 bjöd på.

Läs mer: De kan tvingas bränna upp sina djur

Läs mer: Jordbruken lider svårt i värmen

Nu är höstmånaderna förbi och vintern ligger tung. Vi har återigen pratat med lantbrukarna som hade det svårt i somras, för att se hur det faktiskt gick. Räckte fodret till djuren? Och lyckades man slå tillräckligt mycket grödor för att gå runt?

För Örjan Carlsson på gården Lilla Lodhult i Ydre är krisen inte över.

– Det sjunker väldigt fort i högen med balar. Annars är det bara att försöka pula på. En har siktet inställt på att överleva, säger han.

Som tur är var hösten förvånansvärt gynnsam. Han har aldrig varit med om att det växte så länge som det gjorde in på höstmånaderna. Det gick att låta djuren gå ute så de kunde beta, och skörden kunde slås ovanligt sent. Men ett sådant här år har han fått tänka bort näringsvärdena på fodret. Det var volymer som gällde att få ihop.

– Det påverkar både mjölkavkastning och tillväxt på djuren. En del går att kompensera med kraftfoder, men det är inte säkert att det bär sig ekonomiskt att göra det heller, säger Örjan Carlsson.

Sedan i somras har han blivit tvungen att göra sig av med 60 nötdjur och ett 50-tal får. Han har numera endast mjölkkor och kvigor, inga slaktdjur. Än så länge finns foder kvar till djuren som fortfarande bor på gården. Han hoppas på en kort vinter så att boskapen snabbt kan släppas ut på bete. Blir våren sen måste han köpa in mer foder.

– Om en har något att köpa för. Det är rätt tufft ekonomiskt. Och det är tufft psykiskt med, för det blir rätt påfrestande. Det var ju en sådan väldig ovisshet en levde i där ett tag, säger Örjan Carlsson.

Hans-Erik Lorin känner även han av efterdyningarna från sommarvädret. Höstvetet ligger på ungefär 60 procent av normalskörden, men med bönor och ärtor är det riktigt illa.

– Vi har fått den sämsta skörden av vårgrödor som jag någonsin har bärgat under min 40-åriga bondkarriär. Jag har fått tolv-tretton hundra kilo, och jag brukar få fem ton åkerbönor och ärtor. Det har varit en riktig katastrof, och det har det varit för många lantbrukare tyvärr, säger Hans-Erik Lorin.

Ett ytterligare problem som Hans-Erik Lorin ser är grundvattnet. Han känner till en del lantbrukare som har problem med sina vattenkällor. Om vattnet sinar kommer tillväxten i betena inte att bli som vanligt. De bönder som då släpper ut sina djur i hagar där det inte finns något att äta kommer att få stora problem.

– Då blir det ett rent katastrofår nästa år, mycket sämre än det har varit det här året, säger han.

Han konstaterar att det blir ett rejält tapp i den egna inkomsten, men hur dåligt det blir visar sig först vid deklarationen. Samtidigt har han som växtodlare klarat sig bättre än de med djur. Han drabbas inte av foderbristen och har till exempel sålt mycket mer halm än vanligt till lantbrukare som använt det som foder i krisen. Den varma hösten var också väldigt bra för sådden, och hjälpte odlarna att ta igen en del av sommartappet.

– Vi har sagt så här att nu lämnar vi det här året, sedan pratar vi inte mer om det. Vi försöker se framåt mot en ny säsong som förhoppningsvis blir bättre. Med bättre väder och lite mer nederbörd. Och framför allt inte de höga temperaturerna som grödorna inte klarar, säger han.

Hans-Erik Lorin kan ändå se en bra sak med den tuffa sommaren.

– Jag tycker att det har varit positivt att gemene svensk har fått upp ögonen för att det kanske är bra att ha en svensk produktion där vi gynnar våra svenska producenter, och köper närproducerat. Det är väl något gott som kommit med eländet, säger han.

Året har klarats av med nöd och näppe. Men när djurbonden Örjan Carlsson får frågan om hur han och hans djur skulle klara en liknande sommar igen är det ett tungt svar.

– Det vill jag inte tänka på ens. Då är det bara att kasta in handduken. Det är mitt liv det här, jag var inte mer än tolv år när jag köpte mitt första nötdjur. Jag har svårt att tänka mig ett annat liv, säger han.

Han lägger dock till att han inte vill "måla fan på väggen" alldeles för mycket. Han tror att 2019 kommer att bli ett bättre år.

– Hoppet är det sista som överger en, så det har jag kvar.