– De har byggt det här som ett hus där de börjat med taket, satt några stolpar på sidorna för att stötta det hjälpligt och nu är det på väg att rasa för det finns inget golv, säger Stefan Lönnvik.
Sammanslagningen av polismyndigheten är den största som gjorts av en myndighet.
Behöver det inte ta tid?
– Men brotten fortsätter ju hela tiden. Brottslingarna slutar inte bara för att vi sitter här och inte får ordning på vår organisationsförändring. Vi längst ut i verksamheten, med ingripanden, kan inte sitta och vänta på beslut om hur vi ska jobba, säger Stefan Lönnvik.
I trettiofem år har han varit polis och är idag en av sexton hundförare i östgötapolisen. Flera kollegor har liksom han själv många yrkesår och gedigen erfarenhet. En erfarenhet som de står redo att delge yngre kollegor innan de går i pension – men besluten om arbetssätt och organisation dröjer och snart går kanske erfarenheten ut genom dörren.
Under åren har Stefan Lönnvik varit med om flera förändringar av organisationen men säger att ingenting liknar det som nu pågår.
– Det här politikersnacket om att vi ska komma närmare medborgarna. Det håller inte. Man har byggt uppifrån och har inte byggt upp ingripandeverksamheten tillräckligt stor, det finns inte tillräckligt med folk i yttre tjänst.
När du blickar framåt, vad tror du kommer att bli av Polisen då?
– Jag tror det kommer att bli kaos.
Förutom att han är kritisk mot en för klent bemannad ingripandeverksamhet kritiserar Stefan Lönnvik också polismyndighetens planer på att dra in eller minska bemanningen på mindre orter som Kinda, Åtvidaberg och Ydre. I sin roll som hundförare ser han vikten av kollegor med kännedom om områdena och tar som exempel då hundpatruller ska bistå i sökandet efter brottslingar eller försvunna barn.
– Behöver vi ge oss ut och söka efter ett barn i Ydre-skogarna underlättas insatsen av kollegor som känner områdena och förhållandena, vet vilka markägarna är eller vilka jaktlag vi kan ta hjälp av.
– Från ledningshåll säger man att vissa poliser ska utgå från Linköping men kunna verka lokalt i sina områden ändå. Men de här poliserna kommer aldrig att bli släppta från jobb i Linköping, tror Stefan Lönnvik.
När han talar om känslan då han jobbar, när han och hans hund får delta i en insats tillsammans, hur hjärtat bankar då det verkligen gäller, står det klart att han fortfarande brinner för sina arbetsuppgifter. Ändå är det troligt att han slutar i förtid.
– Man orkar inte. Vi som arbetar i yttre tjänst har egentligen aldrig värdesatts. Det enda sättet att ta till om man vill höja sin lön är att gå vidare och bli någon slags chef. Därför är det ruljans på personalen i yttre tjänst och fattas hela tiden folk, säger han.
Om Stefan Lönnvik väljer att sluta är han inte ensam. Enligt siffror från Sveriges Radio Ekot i juli i år hade 300 poliser sagt upp sig de senaste 18 månaderna.
– Senast igår var det två kollegor som lämnade, säger Stefan Lönnvik.
Du är kritisk till bristande information och brister i omorganisationen av polisen.
Hur hade det här kunnat göras bättre?
– Jag vet faktiskt inte. Jag jobbar här ute, jag har inte den kunskapen. Men tänk om det kunde komma in en privat aktör och granska polisen. Jag tror den skulle bli chockad över hur vi är organiserade och hur vi presterar.