Begreppet "köttberg" myntades av tidigare finansministern Pär Nuder om människor födda på 1940-talet, alltså efterkrigsbarnen.
"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda – det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem", sade han bland annat på ett möte hos SEB 2004. Ett ödesdigert uttalande skulle det visa sig. Protesterna blev massiva.
Nu är det dags för köttbergets revansch, enligt Marie Reifelton.
– Dels har många pensionärer med ett yrkesliv inom vården, läkare, sjuksköterskor och vårdbiträden, nu gått tillbaka i tjänst för att hjälpa till i det ansträngda läget. Dels kommer "köttberget" att ta oss ur krisen efteråt.
Köttbergets revansch?
– Till skillnad från många andra grupper i samhället är pensionärernas ekonomi efter pandemin stabil. Många har visserligen låg pension, men de har inte förlorat sitt jobb, tvingats gå från hus och hem eller drastiskt dragit ned på sina levnadskostnader.
– Inkomsten finns kvar och de har en ekonomi som sedan tidigare är anpassad till den. Det gör dem köpstarka och det är precis vad som behövs för att få samhällshjulen att börja snurra igen. De blir vår största resurs när detta är över.
– Och ... de är många!
Vad krävs för att det ska fungera?
– Att de står stabilt, kan hålla ut och lyssnar på rekommendationerna. Men också att övriga samhället boostar dem genom att säga "ni kommer att rädda Sverige!"
Vad oroar medlemmarna?
– Ensamheten är värst och den gör mig riktigt bekymrad. När jag började här för två år sedan byggde jag upp ett faddersystem. Nu har det systemet sjösatts och alla våra styrelseledamöter, i alla länets lokalföreningar, deltar i en telefonkedja där vi regelbundet försöker nå så många av våra 12 000 medlemmar som möjligt.
Ringer du dem?
– Ja, jag ringer några på måfå varje dag. Det är extra viktigt sedan jag den 13 mars fattade beslutet att ställa in distriktets samtliga aktiviteter. Det blev vägledande för föreningarna som valde att göra detsamma. För allas bästa.
– Viktigaste uppgiften vid dessa samtal är att förmedla: du är inte ensam. Vi finns med dig i denna kris. Jag uppmanar dem att gå in på vår hemsida och Facebook där det finns massor av utflykts- och aktivitetstips, recept, gympaprogram och allt möjligt. Men även att själva ta ett större ansvar och ringa andra.
Finns det risker med sociala distansering?
– Ja, om den uppfattas som social isolering. Det är jättefarligt och jag befarar att depressioner och självmord, som ökar bland äldre, kan bli fler.
– Alla måste ut i friska luften och röra på sig! Om inte blir de utan viktiga D-vitaminer från solen och mister matlusten. Den som inte äter blir yr och det ökar fallolyckorna, som är en vanlig dödsorsak bland äldre.
Fler aktiviteter du rekommenderar?
– Spela boule, testa olika vandringsleder där du kan gå med andra, men hålla avstånd, och fika och äta ute i naturen. Och tv förstås. Svt play har lagt ut massor av extramaterial och serier. Varje morgon visas "Saltön", det finns gympaprogram och en massa annat.
Sociala medier betyder väl mycket?
– Visst, där håller man smidigt kontakt med vänner, barn och barnbarn i gruppchatter och videosamtal via Messenger, som ger mer samhörighetskänsla än vanlig telefoni. De flesta 70-plussare är uppkopplade i dag, men det finns förstås de som inte vill, eller har möjlighet. Dem uppmanar jag att åtminstone skaffa en smartphone. Det finns lathundar om hur man gör på vår hemsida.
– Men att se sitt barnbarn på en skärm i ett videosamtal är en sak, och kan upplevas torftigt. Jag upplever att många äldre, och särskilt kvinnor, saknar den fysiska kontakten med barn och barnbarn. Att få krama om dem.
Svenska Dagbladets Karin Thunberg skrev så här om att tillhöra riskgruppen 70-plussare i en krönika: "Alldeles nyss var vi 70-plussare som folk är mest. Nu har synen på våra förmågor rasat i takt med börsen. När den dagen kommer att vi får röra oss fritt, har vi då kvar spänst i ben och sinne? Att åldras tog 70 år, att definieras som infektionskänslig uråldring tog cirka sju sekunder".
Känner du igen känslan?
– Ja, det är klart. Många gick ju från att vara urpigga, vitala och starka till att betraktas som utsatta, svaga och jättegamla. Jag har medlemmar som varit ute och gått eller besökt en affär och fått höra "Vad gör du här? Bege dig hem!"
– Det är säkert sagt i alla välmening, men kan landa helt fel. De känner sig utpekade, utstötta och tillrättavisade. Många känner inte att de tillhör en riskgrupp, men allt fler inser allvaret.
Och de som trotsar rekommendationerna?
– Det är verkligen jättedumt. Samhället har dessa rekommendationer för att vi vill hålla er vid liv! För att ni blir sjukare än de yngre, för att ni är känsligare, för att era organ inte orkar lika mycket, för att vården inte har resurser att ta hand om väldigt många som behöver respiratorvård.
Vad utmärker dem efter "köttberget", 50-talisterna?
– Att de i högre utsträckning än 40-talisterna är skilda och därför mer ensamma. Då kan det vara extra svårt och smärtsamt att gå från ett yrkesliv till ett pensionärsliv, om man inte har något nytt att fylla tillvaron med.
Berätta om ditt jobbförflutna!
– Jag har varit chef för Folkets park i Linköping, drivit Press-stop på Trädgårdstorget, varit verksamhetsansvarig för Skådebanan i Östergötland, jobbat som teaterkonsulent för Riksteatern i Jönköpings län, varit scenkonstchef i Askersunds kommun och varit aktiv i Linköpings kultur- och fritidsnämnd.
– Jag var med om att bygga upp nya biblioteket i Linköping, jag har varit med och byggt kulturhus både i Jönköping och Askersund. Jag hade del i att till whiskymässan och äldredagen i Linköping kom till.
Nu är du nykär i din barndomsstad!
– Ja, eftersom jag flyttade till kärleken i Ödeshög och har arbetat i andra städer har jag i princip varit borta från Linköping under tio år. Väl här igen slogs jag av hur vacker staden blivit exteriört. Garnisonsområdet, Industrigatan med alla nya läckra fasader, Hospitalstorget, broarna över Stångån med sina blomsterutsmyckningar.
Hur hamnade du hos PRO?
– Jag var trött på att pendla till Askersund, såg ombudsmannaannonsen och tyckte den var som ett brev riktat till just mig. Anställningsintervjun blev mer som ett samtal än som en "intervju" och jag kände att här hör jag hemma, den här blandningen av gemenskap och påverkan vill jag arbeta med. Men egentligen visste jag visste ingenting om PRO.
En vanlig missuppfattning om organisationen?
– Att allt handlar om handikapp och gamla människor. Inget kunde vara mera fel. Våra medlemmar har det gemensamt att de är pensionärer, oavsett ålder, och är pigga och vitala. En del yrkesarbetar fortfarande, andra är engagerade i våra verksamheter. PRO har ju egen folkhögskola, egen resebyrå, egen tidningsredaktion, årliga matprisundersökningar och hundra saker till.
Vad är du mest stolt över av ditt livs bedrifter?
– Att jag kommer igen även när det är nattsvart. Efter flera svåra saker i livet har jag lyckats komma igen.
Din största utmaning i livet?
– Att jag vågade satsa på kärleken till Bengt genom att flytta från Linköping till en liten ort som Ödeshög för att bli bonnmora.
Beskriv dig själv med fem ord.
– Starter, rak, envis, kulturell, mångsidig.
Vilken är den bästa bok du läst?
– "Sista brevet från din älskade" av Jojo Moyes.
Plats du gärna besöker?
– Antarktis, det är den enda världsdel jag inte besökt ännu.
Vilket är ditt allra sämsta köp?
– En begagnad bil som kostade en hel del, men som hade många fel och brister. Det blev en riktigt dålig affär för plånboken.
Vad gör du helst en ensam ledig dag?
– Den tillbringar jag nog i köket, jag gillar att baka och laga mat.
Om du fick ändra en sak med dig själv?
– Bättre tålamod vore en klar förbättring.
Något du är extra nöjd med, i din personlighet?
– Min förmåga att se lösningar.
Har du någon okänd talang?
– Jag har skepparexamen, har placerat mig som femma på SM i pimpel och har haft fotomodelluppdrag i Japan och Nya Zeeland.
Om du vore ett djur?
– En stor elegant panter i svart päls och ett fett diamanthalsband.
Var surfar du när ingen ser?
– Försäljning av begagnat i alla former.
När är människor riktigt pinsamma?
– När man uppenbart ljuger för att framhålla sig själv.
En egenskap du högaktar?
– Ärlighet.
Vad gör dig riktigt arg?
– Svek och otacksamhet i alla former.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?
– Tar bort Coronaviruset.
Ett annat yrke som hade passat dig?
– Journalist.
Har du någon extravagans?
– Jag gillar skönhet i alla former, jag unnar mig konst och kultur och resor. Det får kosta eftersom det är livet liksom.
Var trivs du allra bäst?
– Jag trivs när Bengt och jag träffar våra barn, barnbarn, min mamma, våra syskon och deras familjer. Jag trivs med att planera och laga mat och genomföra träffar och stora kalas.
Vad äter du vid din sista måltid?
– Skaldjursplatå och bubbel till det.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– Just nu är det min mamma i Strömstad som jag gärna vill bjuda på middag och framförallt träffa. Det är tuffa tider för våra äldre i dagsläget. Annars är jag sugen på att sitta ner och äta en middag med Magnus Uggla, han är så himla bra på scenen och han växer i mina ögon varje gång jag ser på "Så mycket bättre". Han är också medlem i PRO!
Ett erbjudande du inte hade tackat nej till?
– Programledare på TV4. Det verkar kul och jag tror att min öschötska skulle göra succé.
