Valborgsmässoafton 2018 är en kväll som förändrade familjen Is liv för alltid. Josef och Maria var ytterst nära att förlora sin dotter Emilia samtidigt som Julia, Isak och Matteus kunde ha förlorat sin syster.
– Jag var ute vid majelden, men kände på mig att något inte stod rätt till med Emilia. Jag skickade hem Julia för att kolla till henne och följde snart efter. Där hittade vi Emilia som låg i sin säng och krampade och var okontaktbar, berättar pappa Josef.
Det blev först ambulans till Vrinnevisjukhuset i Norrköping.
– De röntgade Emilias hjärna, läkarna var osäkra på resultaten, så de skickade bilderna till Neurokirurgen på Universitetssjukhuset i Linköping. När läkarna där såg bilderna gick allting väldigt snabbt, säger mamma Maria.
Ambulansfärden gick med blåljushastighet till Universitetssjukhuset, där det skulle göras en akut operation.
– Det handlade om en propp i hjärnan, en stroke, i centrala nervsystemet, vilket gjorde det hela än mer komplicerat. Läkarna meddelade att det såg riktigt illa ut och att vi skulle förbereda oss på att Emilia inte skulle överleva. Det berättade jag inte för de andra i familjen, det ville jag inte, säger Josef.
Efter den nio timmar långa operationen kom glädjebeskedet att allting gått bra och Emilia skulle överleva.
– Några minuter senare berättade läkarna att det var fler blödningar i hjärnan och att hon måste opereras igen. Chansen att Emilia skulle överleva var minimal. Det blev hela tiden komplikationer och fler operationer, förklarar Josef.
Efter sista operationen låg Emilia nedsövd i koma i tre veckor och andades med hjälp av respirator. Under den tiden, den 15 maj, inföll hennes 18-årsdag.
– Läkarna tyckte nog vi var lite tokiga. Men vi ville fira hennes födelsedag som att allting var så vanligt det kunde bli. Vi hade med oss tårta och sjöng för Emilia, berättar Maria.
Prognoserna såg fortsatt allt annat än bra ut. En präst och vän till familjen var på sjukhuset och bad för Emilia.
– Skulle Emilia överhuvudtaget vakna ur koman och i såna fall hur skulle hennes liv se ut? I början var vi glada för minsta lilla framsteg. Hela vänstersidan var förlamad. När hon kunde röra ett finger kändes det som en jätteframgång. Läkarna sa till oss att det i bästa, bästa fall kanske kunde bli ett liv i rullstol, säger Josef.
Det blev mycket bättre än så.
– Den första meningen hon sa till mig var: "Pappa, din andedräkt stinker". Då började jag känna ett större hopp att allting skulle gå åt rätt håll, berättar Josef och skrattar.
Emilia har repat sig i rekordtempo. Syn och hörsel har kommit tillbaka mer och mer. Vänstersidan har blivit mycket bättre.
– När en av läkarna som opererade Emilia träffade henne igen och hon stod upp och pratade trodde han inte det var sant och började nästan gråta. Han kallade det ett mirakel, säger Maria.
Familjen poängterar vilken bra hjälp de fått av sjukvården och att de fick chansen att bo på Ronald McDonalds hus i direkt närhet av US i Linköping.
– Vi visste inte vad Ronald McDonalds hus var för någonting. Men det hjälpte vår familj oerhört mycket. Där kunde vi bo i hemlik miljö och träffa familjer i liknande situation. En kväll ordnade vi "kebabkväll". Jag har lovat att jag ska göra det varje år i samband med Emilias födelsedag, säger Josef.
Emilia har gjort stora framsteg och tränar så mycket hon orkar.
– Jag tycker det är kul att träna. Men jag orkar inte så länge för jag blir hjärntrött. Jag tränar två gånger i veckan 30 minuter varje gång och simmar en del. Eftersom jag var förlamad i vänstersidan, så är den sidan svagare. Målsättningen är att bli som jag var innan sjukdomen, berättar hon.
Minns du något av vad som hände?
– Nej, jag hade haft jätteont i huvudet dagarna innan jag blev sjuk. Sedan minns jag ingenting förrän ungefär två månader efter jag blev sjuk. Det svåraste för mig är närminnet. Jag minns sådant som hände när jag var liten, men i vardagen behöver jag ha en strategi och skriva upp saker för att komma ihåg, säger Emilia som trots det som hänt tog examen på samhällsvetenskaplig linje i somras.
En annan rolig händelse var när hon genom organisationen Min stora dag fick åka till Stockholm och se sin idol världsstjärnan Post Malone live i Globen.
– Ja, det var riktigt häftigt. Jag vann också ett fallskärmshopp vid en utlottning på Ronald McDonalds hus. Men det tänker jag inte använda, säger Emilia med ett leende.