”Länsstyrelsen kan inte medverka till att djur utsätts för lidande” skriver länsveterinärerna i sin inlaga i det myndighetsbråk som har uppstått efter att hundarna tvångsomhändertogs.
Ärendet gäller en kvinna som enligt omkringboende grannar en längre tid hade misskött flera hundar som hon ägde. Till länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet över djurhållning i länet, har grannar uppgett att hundarna hörts skälla övergivna långa perioder.
Länsstyrelsen försökte vid flera tillfällen göra inspektion hos kvinnan men misslyckades eftersom hon inte var hemma. Vid det besök då kvinnan var hemma avslöjade inspektörerna att hon höll hundarna inspärrade i burar i bostaden. Enligt inspektörerna var hundarna i fysiskt men framför allt psykiskt dåligt skick. De visade stor törst, hade inte rastats på länge och visade enligt inspektörerna ”på oerhört stressade beteenden som inte uppkommer av enstaka tillfälle utan av långvarig frustration.”
Efter omhändertagandet, som kvinnan protesterade mot, fördes hundarna till ett djurcenter. Hundföraren där ansåg, enligt länsstyrelsens rapport, att hundarnas mentala tillstånd gjorde dem möjligt farliga för människor.
Efter omhändertagandet har den högre instansen förvaltningsrätten beslutat att det var fel av länsstyrelsen att ta hundarna från kvinnan.
Därmed startade ett myndighetsbråk om djuren. Nu har länsstyrelsen överklagat förvaltningsrättens utslag till kammarrätten, och vill ha rätt. Länsveterinärerna hänvisar till utlåtandet från hundföraren på djurcentret som sagt att hundarna börjat må och bete sig bättre där, men direkt skulle fara illa av att återvända till kvinnan. ”Det bekräftar för länsstyrelsen att hundarna varit utsatta för ett psykiskt lidande hos NN” skriver länsveterinärerna i sin överklagan.
Länsveterinärerna kräver också att få veta vad högre myndigheter egentligen tycker är skäl nog för att omhänderta djur som far illa. Det finns en tydlig praxis för insatser när djur är fysiskt vanvårdade, men inte när djur lider psykiskt, anser länsveterinärerna.