Laila Karlsson med ett par av sina blÄmÀrken.
Det var vid lunchtid pĂ„ valborgsmĂ€ssoafton som Laila och tiken Chica â av rasen american bully â tog en lĂ„ngpromenad i utmed Bönnern. Hon och hunden hade inte ens hunnit till badplatsen nĂ€r Chica utan förvarning kastade sig i sjön och drev lĂ€ngre och lĂ€ngre ut. Laila anar att Chica nog aldrig trodde att det skulle vara sĂ„ pass djupt redan vid strandkanten.
â NĂ€r hunden inte kunde ta sig tillbaka hoppade jag sjĂ€lv i vattnet sedan jag kastat av mig jackan med mobiltelefonen och nycklarna i. Men jag orkade inte riktigt ta oss tillbaka till land. Dels var det kallt i vattnet, dels var det djupt. Men som tur var kom det tvĂ„ kvinnor som drog upp oss. Det blev vĂ„r rĂ€ddning, berĂ€ttar Laila.
Hon förklarar chocken nÀr hon hamnade i vattnet, svÄrigheten att simma med skor och oron nÀr hon inte bottnade.
â Jag kommer ihĂ„g att bĂ„de jag och hunden hade problem att hĂ„lla huvudena över vattenytan eftersom jag bara kunde ta simtag med ena armen. Som tur var fick vi hjĂ€lp. Minnesbilden Ă€r att kvinnorna var i vattnet för att hjĂ€lpa oss. De Ă€r mina hjĂ€ltar!
Traumat blev inte mindre av att hon kÀnde att hon inte bottnade nÀr hon kÀmpade för att fÄ fÀste.
â Jag kom mig inte för att frĂ„ga vad de hette eller sĂ„. Jag minns heller inte om jag sa tack, men det vill jag verkligen göra.
Laila Karlsson och Chica hade tur nÀr bÄda hamnade i Bönnerns kalla vatten pÄ valborgsmÀssoafton. TvÄ kvinnor kom lyckligtvis till deras undsÀttning.
Minnesbilderna Àr fortfarande suddiga. BlÄmÀrkena pÄ underkropp och ena överarmen kan dock ge en och annan förklaring.
â Men "lĂ„rkakan" Ă€r nog vĂ€rst. Hur skadorna uppkommit vet jag inte. Ăr det Chica som sparkat mig nĂ€r vi lĂ„g i vattnet eller fick jag skadorna nĂ€r jag försökte ta mig upp sedan jag fĂ„tt fĂ€ste pĂ„ sjöbotten? Jag Ă€r ju blĂ„slagen pĂ„ kroppen!
Och nu söker du kontakt med kvinnorna som rÀddade dig och Chica?
â Ja, först och frĂ€mst vill jag tacka dem för att de rĂ€ddat livet pĂ„ oss men ocksĂ„ höra deras version av hĂ€ndelsen. Det var rena turen att kvinnorna kom förbi nĂ€r vi lĂ„g i vattnet, för ingen visste att jag var dĂ€r. Jag hoppas att minnesbilderna klarnar.
Hur kom du hem?
â Jag gick hem med vĂ„ta klĂ€der förbi industrierna och över bron mot Högby. Jag var kall och chockad. Om nĂ„gon sĂ„g oss skulle jag verkligen vilja veta det. Jag minns bara att det klafsade om tennisskorna.
Du mötte ingen pÄ vÀgen?
â Inte som jag minns. Det mesta Ă€r vagt men att en av kvinnorna kan ha stĂ„tt i linne och trosor.
Laila Karlsson kÀmpade för livet i det kalla vattnet. Hon minns fortfarande inte hur blÄmÀrkena uppkommit.