Efter ett långt yrkesliv, 30 år, som smed, snickare, det mesta inom byggbranschen, sa Ronny Hagbergs kropp ifrån. Axlarna var så utslitna att varje ansträngning gjorde ont. Sjukskrivningar från och till under flera år höll honom borta från yrkeslivet. Då bara drygt fyrtio år gammal. Han förstod att han behövde byta bana om han skulle orka ett helt yrkesliv.
– Jag hade stött på lärarjobbet när jag jobbat, av och till mellan sjukskrivningarna, som elevassistent på Praktiska gymnasiet i Linköping, säger han.
Tanken var född. Att jobba inom skolan. För ett och ett halvt år sedan började Ronny Hagberg att jobba på Bergska gymnasiets byggprogram på lönebidrag genom Galaxen Byggs hjälp. Han bor i Linköping och pendlar varje dag.
– Det funkar jättebra att pendla. Jag ser inte det alls som ett problem och det är jätteroligt att vara här. Man är kanske alltid lite nervös innan. Men det har gått bra och jag känner att det här är rätt för mig. Jag har alltid gillat att dela med mig av kunskap. När jag jobbade på byggen tog jag mig ofta an lärlingar, säger han.
Ronny Hagberg säger att han fortfarande gillar byggbranschen. Om han hade fått vara hel hade han säkert jobbat till pension där. Men kroppen säger nej och nu kan han ändå få göra det han gillar. Men med en annan utgångspunkt.
– Det är roligt att få dela med sig av sina kunskaper och att berätta en och annan anekdot. Jag trivs. Och vi har faktiskt arbete utomhus om så behövs. Det är det man saknar ibland. Men det får jag här också, säger han.
Han hoppas att han ska kunna skaffa sig en pedagogisk kompetens också. För det har han inte ännu. Det skulle göra att han ligger än bättre till på arbetsmarknaden, säger han.
– Jag vet att jag vill ta den utbildningen på sikt. Det skulle göra mycket för mig. Då skulle jag vara än säkrare på jobb. Utan utbildning riskerar man att inte få fortsätta, säger han.
"Om inte om fanns", brukar det heta. Ronny Hagberg har haft tid på sig att fundera vad som hade hänt om han inte fått chansen på Bergska.
– Mina axlar är helt utslitna. Det finns inget brosk kvar och jag har gjort flera operationer som inte har hjälpt. Jag har ont. Här är smärtan hanterbar. Även om jag ibland glömmer bort och gör lyft som jag inte skulle. Jag vet inte var jag hade varit om jag inte jobbat här. Kanske hade jag slitit vidare på något bygge. Men det troliga hade varit att jag varit sjukskriven. Nu kan jag dela med mig av mina kunskaper och faktiskt jobba. Det är otroligt mycket värt, säger han.