Det är skarp kritik som riktas mot polisledningen. Att narkotikabekämpningen i länet och landet ska vara prioriterat hörs från både politiker- och polisledningshåll, men det aktiva arbetet fungerar inte, menar Magnus Skoglund.
I den pågående omorganisationen inom myndigheten har narkotikarotelns aktiva verksamhet lagts över på ordningspolisen eller den ingripande verksamheten (IGV). Det leder till att polisens arbete med narkotikabekämpning fokuseras mer på att rapportera missbrukare för eget bruk eller mindre innehav, och en långsiktig spaningsverksamhet mot langare på gatunivå och däröver blir lidande.
– Jag har jobbat specifikt med narkotika i fält sedan 1998. Jag lärde känna missbrukarna, och det är då man får tips och bra information. Det får vi fortfarande, men det tar tid att bearbeta upp. Det har inte ordningspolisen möjlighet att göra, säger Magnus Skoglund.
Sedan omorganisationen arbetar han fortfarande på narkotikaroteln, som utredare på narkotikagruppen. Men man måste röra sig i fält för att veta vad som händer, menar han. Han berättar att IGV:s arbete med narkotikabrott främst blir riktat mot de enskilda missbrukarna, något som ofta hamnar under rubriceringen ringa brott, som räknas som mängdbrott.
– Ringa narkotikabrott är bra för statistiken eftersom det är korta, raka ärenden. Då syns det att polisen gör något, men det är ingen narkotikabekämpning. Att enbart plocka in missbrukare som får lämna urinprov är inte vad narkotikabekämpning ska handla om, säger Magnus Skoglund.
Han poängterar att ansvaret inte ska ligga på att IGV ska göra gatulangningsgruppens gamla jobb. Dilemmat ligger i att ingen gör det nu.
– Gatulangningsgruppen i Linköping gjorde varje år drygt 100 husrannsakningar i lägenheter. Den statistiken är nu näst intill obefintlig menar jag. Jag kan inte se att det finns någon prioritet för narkotikabrott, och tyvärr verkar det som att det blir värre framöver.
Att narkotikaspaning eller gatulangning inte prioriteras tror han beror på en ledning som fokuserar mer på organisation snarare än verksamhet. Man har ingen närmaste chef, den personen har slutat och ingen ny har tillsatts. Han beskriver det som att narkotikaroteln lever som i ett vakuum sedan flera år tillbaka.
– Det är frustrerande, för vi vill jobba effektivt och långsiktigt. Vi vet vilket jobb som behövs därute, man måste ha kontinuitet och kunskap. När man har den biten förstår man hela kedjan, säger Magnus Skoglund.
Dick Gudjonsson är tillförordnad kanslichef för polisområde Östergötland. Han medger att omorganisationen kan få konsekvenser för verksamheten.
– Hela Sveriges polis genomgår en väldigt stor omorganisation, faktiskt den största sedan 1965 när polisen förstatligades. Det får naturligtvis konsekvenser för verksamheten på olika sätt, säger Dick Gudjonsson.
Han medger också att alla chefer inte är på plats, och att det har funnits en seghet i att tillsätta dem. Det har påverkat planeringen av verksamheten.
– Jag förstår att det påverkar medarbetarnas syn på, och möjligheten att bedriva, verksamheten. Det har inte funnits ordinarie chefer på plats, men nu gör det det snart.