SMHI uppger att det just nu är låga vattenflöden i Hällaån vid Söderköping, Vindån nära Åtvidaberg och i delar av Storån, i närheten av Kisa.
Magnus Mateo Edström är klimatanpassningssamordnare på Länsstyrelsen i Östergötland och menar att Norrköping och Linköping trots allt har bra förutsättningar när det kommer till att hantera bristen.
– I Östergötland har vi gynnsamma förutsättningar när det gäller dricksvattenförsörjning, vi tar mycket från ytvattnet, vattendrag och sjöar. Vi har väldigt stora vattentillgångar och då blir vi mindre känsliga för torka, säger Magnus Mateo Edström.
Störst risk är det för dem med enskild vattenförsörjning. Det kan röra sig om hus på landsbygden och jordbruksfastigheter.
Små brunnar är känsliga och det har varit flera torra somrar i rad vilket har gjort att många brunnar har sinat. Magnus Mateo Edström berättar att många har fått fördjupa sina brunnar eller borrat nya.
En stor anledning till varför vattnet riskerar att ta slut har med oss att göra. Magnus Mateo Edström säger att man i ett historiskt perspektiv oftast haft ett överskott av vatten så att man började dika ur landskapet och torrlade många våtmarker. Man sänkte vattenståndet i sjöar för att få mer mark att odla på.
– Historiskt har staten gett bidrag till utdikningar. När vi nu får längre perioder av torka är det ett problem att landskapet har förlorat mycket av sin vattenhållande förmåga. Nu ger staten bidrag för att återskapa våtmarkerna igen. Pendeln har slagit från det ena hållet till det andra, säger Magnus Mateo Edström.
Årets sommar har inte bjudit på samma torka som fjolårets. Då resulterade torkan i stora påfrestningar för växtligheten, jord och skogsbruk, men däremot var vattennivåerna bättre då.
– I år är det ett annat utgångsläge. Nu lider vi av sviterna från förra året och det är därför det är så låga nivåer av grund- och ytvatten. Men växtligheten har klarat sig betydligt bättre i år tack vare en del regn under sommaren, det är olika typer av torka, säger Magnus Mateo Edström.
I takt med klimatförändringarna har risken för extremväder ökat, både vad gäller torka och regn. Magnus Mateo Edström menar att samhället kommer att behöva anpassa sig efter det nya klimatet. Det gäller allt från kommunernas fysiska planering till hur jord- och skogsbruk behöver nya, flexiblare brukningsmetoder.
– Vi måste skapa ett samhälle som är mer robust och som klarar långa perioder av både regn och torka. En åtgärd är att återskapa naturens naturliga förmåga att jämna ut extremerna, något landskapen klarade bättre innan vi dikade ur. Då fanns det en större buffert när det kom mycket regn eller blev torka. Den bufferten är delvis förstörd nu så vi behöver återskapa den, säger Magnus Mateo Edström.