– Vi delade jättemycket plantor med varandra och prackade på alla andra också, fast de kanske inte ville ha. Min svärmor fick backar med växter, säger Lisa Huss och skrattar.
Frida Björk fyller i:
– Det var då vi kände att det är bättre att ge det till någon som vill ha.
De står i vägkorset där deras vagn står uppställd, i Värna som ligger öster om Grebo i Åtvidabergs kommun. Chili-, tomat- och sparrisplantor står uppradade i det lilla vindskyddet. Flaggan fläktar lätt i vinden.
– När vi började prata om detta tänkte jag att alla som bor på landet nog odlar sitt eget. Men sen föll polletten ner att alla inte har tiden eller energin att göra det. Så då är det ju perfekt att vi har plantor över som kan gå åt, säger Lisa.
– Och även om man odlar sitt eget är det kul att kanske få en ny sorts tomat eller chili, säger Frida.
Lisa och Frida bor ett stenkast ifrån varandra och lärde känna varandra under pandemin. Ingen av dem är från Östergötland från början men flyttade hit med sina partners. På ryktesväg hörde de talas om varandra och fick kontakt.
– Allt var nedstängt och jag som var nyinflyttad kände ingen här i början, tills Frida hörde av sig, berättar Lisa.
Vännerna har barn i samma åldrar. Fridas barn är sju och fem, Lisas är sex och fyra. Och så delar det intresset för odling.
– Jag ser det ganska mycket som terapi, man kopplar loss, säger Lisa som på jobbet mest sitter framför datorn.
– Att då få komma ut och gräva ner fingrarna är väldigt skönt.
Frida instämmer:
– Det här är vår återhämtning.
På plats vid vagnen är också deras äldsta söner, Gunnar och August. Hemma på gårdarna är barnen mycket involverade i odlingen berättar de. Det vattnas, plockas och grävs.
– De lär sig hur olika saker ser ut och var de kommer ifrån. Barnen äter spenaten som de annars aldrig skulle äta om den inte var egenodlad. Det är något gött med att man själv fixat, säger Frida.
– Det är idylliskt. Barnen går ut själva i trädgården och kan visa och låta kompisarna smaka på persiljan och dillen. Jag tror inte att det är alla barn som gör det, säger Lisa.
Tillsammans har de också en gemensam odling där de odlar potatis, majs och prydnadspumpor med barnen. De gemensamma arbetsdagarna i landet planeras in långt i förväg och arbetet varvas med pizza och bubbel.
– Barnen tycker att det är roligt. Det blir liksom deras potatis vi äter. Det är ju de som har gjort skårorna och ploppat ner potatisen, säger Lisa.
I år ställdes plantvagnen ut i mitten av april. Några kvällar i veckan fyller vännerna på med nya plantor.
Och det är många som stannar till för att köpa sig lite kål eller en egen jordgubbsplanta.
– Vi fick jättemycket positiv respons efter förra året, vilket är väldigt roligt, säger Lisa.
I år har de också fått förstärkning. Britta Henriksson, som bor några kilometer bort, hörde av sig – hon hade sett vagnen och ville vara med.
– Britta är superhärlig, har bra idéer och planer. Både jag och Frida odlar mest grönsaker, men Britta odlar också mycket perenner, tar sticklingar och har storslagna dahliaplaner för nästa säsong. Det kompletterar oss bra i plantvagnen, säger Lisa.
Förhoppningen är att kunna ställa ut lite av skörden i slutet på sommaren. Kanske till och med pumporna som de odlar tillsammans.
– Men det beror helt på. Du blev invaderad av sniglar förra året och larver åt upp min kål, så det blev inte så mycket kvar då, säger Frida.