Det är oklart hur mycket David kan se eftersom han fick en skada i syncentrum i hjärnan vid förlossningen.
Familjens lägenhet i Norrköping är full med hjälpmedel som yngste sonen David, tre år, behöver. Ståbrädan, arbetsstolen och olika träningsredskap.
Hjärnskadan som David lever med i dag är en följd av en serie misstag under förlossningen. Han kan bara ligga ner. Han kan inte äta själv, han har svårt att svälja och man vet inte om han ser eller hur mycket han förstår.
Varje år görs ungefär 20 000 kejsarsnitt i Sverige. Vissa är planerade, andra görs akut. Region Östergötland har en låg andel planerade snitt, 5,5 procent, vilket kan jämföras med åtta procent i hela landet. Det visar Graviditetsregistrets senaste siffror från 2020.
Ett av många par som hade önskat kejsarsnitt är Paula Puciova och hennes sambo Milos Jankovic.
I bagaget hade Paula en tuff förlossningsupplevelse med första barnet, Filip, som föddes 2015. Det var en långdragen förlossning som fick avslutas med akut kejsarsnitt.
– Min sambo som såg när de återupplivade vår första son var väldigt tydlig med att vi ville ha snitt. Han sa att han aldrig ville behöva vara med om samma sak igen, berättar Paula.
Både mor och barn var medtagna efter den första förlossningen. Filip låg i kuvös på neonatalavdelningen efteråt medan Paula fick en allvarlig infektion och behövde vård på sjukhus i fem dagar innan hon kunde komma hem.
Det var i april 2019 som David föddes på Vrinnevisjukhuset.
Men läkaren som paret träffade när de väntade sitt nästa barn såg inga skäl till att bevilja något planerat kejsarsnitt. Varken av medicinska eller psykologiska skäl.
– De mätte aldrig hur bred jag är. Det gör man inte i Sverige. Man mätte inte heller hur stort barnet var. Men de sa till mig att de förväntade sig ett stort barn eftersom Filip vägde över fyra kilo när han föddes, berättar Paula.
– Det var ingen vidare diskussion om min rädsla efter min tidigare förlossning som då var det värsta jag hade upplevt.
Det läkaren gick med på var att anteckna i journalen att inte vänta i tolv timmar innan förlossningen avbröts, som vid första förlossningen.
Davids hjärnskada är en följd av en serie misstag som begicks under förlossningen. "Jag fick höra att kejsarsnitt är ett dyrt ingrepp. Men vad kostar inte all den vård som David behöver nu?", säger Paula Puciova och räknar upp de många vårdkontakter de har.
Paula hade också kontakt med sina föräldrar som båda är läkare i Tjeckien.
– De tyckte att jag skulle föda där. Pappa är barnläkare och sa till mig att om någon föder med snitt vid första förlossningen där så blir det per automatik snitt igen.
Men paret valde att vara kvar i Sverige. Paula fortsatte sitt jobb som tandläkare till en vecka innan födseln var beräknad.
– Jag tänkte att vårdpersonalen här skulle ha extra koll på mig med tanke på hur min första förlossning gick till. Jag litade på vården.
Vid flera rutinkontroller nämnde Paula för sin barnmorska att hon var nervös inför förlossningen, men hon möttes med ett leende och fick höra att det var "helt normalt". Paulas rädsla tilltog när det var dags för hinnsvepning, alltså att hinnorna sveps med ett finger för att stimulera värkarna att komma igång.
– Jag sa att jag absolut inte ville gå över tiden, det står i min journal, säger Paula.
Då och nu. Storebror Filip med lillebror David. På bilden till vänster har David kommit hem för första gången, efter en första månad i livet på sjukhus.
Trots det upprepades mönstret från första förlossningen. Även denna gång gick Paula tre dagar över tiden och vattnet var missfärgat av mekonium (fostrets bajs) som vid första förlossningen orsakade den svåra infektionen.
Paula fick kraftiga smärtor, precis som vid första förlossningen. Det gjorde så ont att hon fick en morfinspruta. Paret bad förgäves om kejsarsnitt igen.
– Men en undersköterska sa till min man: "Om hon föder vaginalt kan hon fixa mat till dig i kväll, men om det blir snitt kan hon inte göra något på en månad".
Själva förlossningen drog ut på tiden och gick så fel att sonen, David, drabbades av allvarlig syrebrist. Efter födseln fick han hjärt- och lungräddning i nio minuter, men inte de tio minuter som krävs för att få den kylbehandling som finns på Universitetssjukhuset i Linköping och som kan minska risken för hjärnskada.
– De hade diskussioner med Linköping. Det var precis på gränsen. Men det stod att man i Norrköping bedömde barnet som fint och inte så påverkat.
Paret valde att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Ivo har pekat på brister i den medicinska handläggningen under förlossningen.
I sitt beslut riktar Ivo ingen kritik mot bedömningen av kylbehandling. Däremot menar myndigheten att handläggningen under förlossningen var bristfällig. I beslutet står att läkaren gjorde fel när han inte avslutade med kejsarsnitt. Paula var inte helt öppen, hade glesa värkar, hade inte förr fött vaginalt och barnets huvud hade inte passerat det ställe i bäckenet som kallas spinnae. Att då använda sugklocka strider mot rekommendationerna, skriver Ivo. Antalet drag blev också fler än vad som rekommenderas.
Två timmar innan förlossningen var slut fanns tydliga tecken på CTG-kurvan att barnet inte mådde bra, fastslår Ivo. Läkaren bidrog också till en fördröjning genom att ta ett tredje laktatprov, som tas för att kontrollera hur fostret mår, när två prov redan visade förhöjda värden av mjölksyra.
I anmälan till Ivo tog Paula även upp bemötandet under graviditeten och att hon inte fick kejsarsnitt. Men Ivo menar att vården inte avvek från planen och att man inte kan göra en bedömning där ord står mot ord.
– Men egentligen är det två röster mot en. Jag och min man sa det tydligt till läkaren vid vårt samtal. De säger att de erbjöd mig Aurora-besök, men jag fick inte frågan utan fick googla vad det är, säger hon.
"Ibland känns det som att David vill visa att han förstår, men att han inte kan använda sin kropp", säger mamma Paula.
Sju dagar gammal undersöktes David med magnetkamera och han konstaterades ha hjärnskador av grad två, på en tregradig skala. Efteråt fick Paula ett samtal med verksamhetschefen på förlossningen.
– Om jag hade fått kejsarsnitt från början skulle vi inte sitta här, sa jag. Men då sa hon att det finns en risk att modern kan dö vid snitt. Jag kan förstå att det är större risker med operation än om man inte får någon, men så är det ju inte vid en förlossning. Det är bara bortförklaringar.
Paula var föräldraledig med David i två år, hon tränar sonen för att stimulera hans utveckling och jobbar nu enbart halvtid som tandläkare på Folktandvården. De har täta vårdkontakter med barnkliniken, habiliteringen, ryggmottagning, spasticitetmottagning, hjälpmedelscentral... Listan kan göras lång.
– Jag fick höra att kejsarsnitt är ett dyrt ingrepp. Men vad kostar inte all den vård som han nu behöver? Och anpassningarna på förskolan, där de har fått anställa extra personal? Och att jag inte kan jobba? Om män födde barn är jag övertygad om att det inte skulle vara så här.
Familjens lägenhet i centrala Norrköping är full av olika hjälpmedel, och allt är inte med på bilden. Till höger sitter David i sin arbetsstol.