Kaisa Karro är gruppledare för Socialdemokraterna i Östergötland.
LIKA (S)OM BÄR?
Största partiet i regionen, liksom i landet, heter Socialdemokraterna. Och liksom på riksnivå, så styr de inte heller i Östergötland.
Men det har inte hindrat dem från att tycka till om hur man borde styra. Jämfört med styrets budget är den enskilt största skillnaden att S vill lägga 102 miljoner kronor på att anställa personal till primärvården, det vill säga vårdcentralerna. Det är 20 miljoner mer än styret. Men i övrigt är det ganska samstämmigt i de båda budgetarna.
Ska man förstå det som att ni för det mesta tycker att styret använder pengarna på ett bra sätt?
– Man kan väl se det som att vi tillsammans med styret har en gemensam bild på att vi behöver satsa på våra vårdcentraler, säger Kaisa Karro, gruppledare för S i regionen.
Hon tillägger:
– Sen skulle jag säga att i ord och handling tycker jag att majoriteten lägger en ganska innehållslös budget.
Utöver tillskottet till primärvården vill S även lägga 10 miljoner på psykiatrin för att bygga upp verksamheterna som har hand om unga med drog- och alkoholproblem. Lika mycket pengar vill de även lägga på inköp av arbetsskor så att personal kan få dem gratis. Dessutom satsar de i sin budget tre miljoner på ett subventionerat pendlarkort för ungdomar under sommarlovet, så att det ska kosta hälften av vad det gör vanligtvis.
– Så om det nu kostar 1 000 kronor, men istället skulle kosta 500, så är det ändå en ganska stor skillnad.
En annan punkt där S går emot styret är i frågan om valfrihetssystem, alltså att privata aktörer kan börja driva exempelvis vårdcentraler eller andra kliniker och få medel för det från regionen. Socialdemokraterna vill få in fler ideella organisationer i de sammanhangen. Exakt vilken sorts vård dessa organisationer skulle kunna ansvara för har partiet dock inte specificerat.
VÅRD(C)ENTRALT
Alla partier vill satsa på vårdcentralerna, men C vill göra något ytterligare.
Av alla pengar som går till vården, ska 20 procent gå till just primärvården, tycker de. Och det redan år 2027. Tre år senare, 2030, vill de att den siffran stigit till 25 procent. Enligt gruppledare Julie Tran (C) ligger siffran idag på 18 procent.
Ändå satsar de bara åtta miljoner mer på att utöka baskapaciteten inom primärvården – alltså att exempelvis anställa fler allmänläkare – än vad styret gör.
Hur rimmar det?
– Det må vara så att de sätter in en hög summa för nästa år. Men skulle det vara så att man trappar ner satsningen 2027 och återigen större summor på slutenvården (t.ex. sjukhusvård), då förlorar ju primärvården sin andel igen.
– Klarar man inte av att ha en långsiktig satsning på primärvården så kommer det hela tiden bli så att den blir underbemannad, och då vänder sig patienterna till akutmottagningar och jourcentraler och överbelastar både personal och vårdplatser på våra sjukhus. Det blir en mycket högre kostnad för regionen som helhet.
Julie Tran, Centerns gruppledare i Region Östergötland.
Regionstyret har sagt att de är öppna för att fördela om resurser från sjukhusvård till primärvård. Något som även Centerpartiet lär behöva fundera över om de kommer till makten.
Vilken sjukhusvård ser du framför dig att ni skulle dra ner på för att få loss pengar till primärvården?
– Vi tror också att det kommer behövas en omfördelning, men som parti och politiker är det svårt för oss att peka ut något utan verksamhetens kompetens i det här.
Är det inte något som väljarna bör få veta innan valet, hur ni vill prioritera?
– Jag tror det viktigaste i det här skedet är att de vet att vi vill stärka våra vårdcentraler.
MILJÖNPROGRAM
Att Miljöpartiet lyfter miljön i sitt budgetförslag förvånar knappast. De vill bland annat lägga en miljon på inköp av ekologisk mat, och fyra miljoner till att anställa personer som ska jobba med hållbarhetsstyrning. Det handlar om att följa upp olika mål kopplat till hållbarhet och miljö och försöka hitta mer klimatsmarta sätt att bedriva verksamheten på.
Varför behöver man anställa personer för fyra miljoner för att komma fram till sådana saker?
– Vi tänker oss att det ändå behövs en organisation som styr, leder och är ute i verksamheterna och underlättar. Det här är ingenting som sköter sig av sig självt, det måste finnas en sammanhållande enhet, säger Miljöpartiets gruppledare Margareta Fransson.
Margareta Fransson (MP), gruppledare i Region Östergötland.
MP vill också minska bilkörandet i regionen, genom att få folk att åka mer tåg och buss. I dagsläget kostar en resa med Östgötapendeln från exempelvis Linköping till Mjölby, tur och retur, 180 kronor. Kostnaden för att köra samma sträcka med bil är inte ens hälften så stor. Men några satsningar för att göra kollektivtrafiken billigare syns inte i partiets budgetförslag.
Hur ska kollektivtrafiken kunna konkurrera med bilen om ni inte sänker biljettpriserna?
– Att ta marknadsandelar (från bilen) handlar inte bara om ett biljettpris.
Är det inte en avgörande faktor?
– När man frågar vid undersökningar om vad man värderar högst så handlar det om pålitlighet. Jag ska kunna veta att om bussen ska gå 15:03, så går den 15:03. Turtätheten är också en sån sak, att man inte ska behöva vänta alldeles för länge på nästa buss.
– Om vi skulle införa gratis kollektivtrafik, så tar man ju många gånger resenärer som idag går eller cyklar. Och då tar du ju ändå inte nån marknadsandel från bilen.
På vårdområdet har MP en idé om att inför vad de kallar för "öppna prioriteringar". Principen är att 50 miljoner av satsningarna frigörs för vården att själva bestämma över. En motivering till att göra så är, enligt partiet, att det hjälper politikerna att styra vården efter de behov som de som jobbar där själva ser.
V FÖR MER SKATT
Något som förenar de flesta oppositionspartierna är att de inte vill höja regionskatten. Men det finns ett undantag. Vänsterpartiet framför att allt eftersom svenskarna lever längre, ökar också behovet av vård. Därför anser de att vårdens andel av BNP, den totala ekonomiska kakan i landet, också måste växa.
För att möta de ökande vårdbehoven vill V höja regionskatten med 60 öre per intjänad hundralapp – från 11,55 till 12,15 procent. Jämfört med styrets budget medför det 780 miljoner kronor mer i skatteintäkter.
Det betyder också att östgötar som kanske har det tufft ekonomiskt redan får ännu högre kostnader.
– I grunden vill ju inte vi det (höja skatten). Det är egentligen olyckligt att det blir så. Men alternativet är att de som inte har så mycket står utan sjukvård.
Emil Broberg (V), gruppledare i Region Östergötland,
Efter de stora besparingarna som regionen genomfört det senaste året har den samlade personalstyrkan inom organisationen sjunkit mer runt 1 000 personer. Trots det verkar inte vårdköerna ha påverkats nämnvärt – andelen patienter som får vård inom vårdgarantins tidsramar är i princip densamma idag som för ett år sen.
Är det inte ett tecken på att mer resurser inte nödvändigtvis är lösningen?
– Mer resurser är inte per automatik lösningen. Man måste göra andra saker också, man måste ändra hur regionen styrs och fungerar. Men det är fortfarande lite tidigt att se exakt hur det här har slagit igenom och vilka negativa konsekvenser det har.
– Det vi vet är att personalen vänder ut och in på sig för att göra sitt bästa. De sliter och springer snabbare och snabbare, men nånstans tar det där slut. Nånstans går det inte längre.
V förespråkar också en arbetstidsförkortning. De menar att 40-timmarsveckan är föråldrad, och tycker att man borde korta ner arbetsdagarna, till att börja med i vården.
Allt fler blir äldre, och det blir allt färre som ska hjälpa och försörja dem. Hur ska det gå ihop med att de som jobbar då dessutom ska jobba mindre?
– Vi har ett försök som vi i V drev igenom i regionen, där de anställda på operationsavdelningar på Vrinnevi och US fick en form av arbetstidsförkortning där man fick fyra timmar i veckan av betald vila och återhämtning, och den tiden kunde man göra vad man ville på. Det ledde till mycket marginella kostnadsökningar, men man ökade produktionen (antalet opererade timmar) med 13 procent.
– Så det där att man fixar bättre och kanske kortare arbetstider behöver inte alltid falla samman med att det blir mindre gjort.