Det är inte olagligt att försvinna, ändå anmäls försvunna personer till polisen enligt lagen till skydd mot olyckor.
I Östergötland arbetar två mindre grupper hos polisen, en i Linköping och en i Norrköping, med att leta efter försvunna personer. De arbetar såväl med inre spaning, genom att förhöra människor per telefon och genom att slå i data- register, som med yttre spaning där de aktivt letar efter de försvunna personerna. I fjol anmäldes 304 personer försvunna i Östergötland.
Oförklarligt försvunna
- De flesta som anmäls försvunna hittas ganska omgående av polisen eller ger sig till känna för sina anhöriga. Några personer har dock aldrig hittats och är oförklarligt försvunna. Den vanligaste orsaken till försvinnanden är olyckor. De kan exempelvis ha gått bort sig, gått genom isen eller drunknat. Vid några försvinnanden har anhöriga berättat om att den försvunne lidit av sjuk- domar, depressioner etcetera, varför man kan misstänka självmord, berättar Jan Staaf, kommissarie och biträdande chef för kriminalavdelningen i Östergötland.
En del personer vet inte ens om att de är anmälda försvunna, andra kan ha försvunnit frivilligt.
- För flera år sedan var det en man i 40-årsåldern som anmäldes försvunnen av sin syster. Han var försvunnen i ett antal månader innan vi lyckades spåra upp honom med hjälp av utländsk polis. Han hade börjat ett nytt liv i ett annat europeiskt land, säger Jarl-Olof Tegin, kriminalinspektör i Linköping.
Misstänker sällan brott
Bland de 28 personer i länet som i dag är försvunna finns flera ungdomar som är födda under 1990-talet. I de flesta fallen finns det misstankar om att personerna inte är kvar i Sverige.
- I fyra fall i Linköping rör det sig om ungdomar från samma land i Afrika, men de har inte någon koppling till varandra. Vi misstänker inget brott i dessa fall. Det kan vara så att de frivilligt är tillbaka i hemlandet men de kan också vara hemskickade av sina föräldrar, kanske för att giftas bort eller få annan skolgång.
I en del fall kan det också handla om minderåriga barn som förts bort av den ena föräldern. I sådana fall rubriceras försvinnandet som egenmäktighet med barn vilket är ett brott. Ibland anmäls brottet utan att barnet först anmälts som försvunnet.
Några personer från länet har varit försvunna väldigt länge. En man född 1917 försvann exempelvis redan 1984 från sitt hem i utkanten av Åtvidaberg.
- Han var en skogsman som hittade överallt, vi har ingen aning om vad som hände honom men det kan ha rört sig om självmord. Han dödförklarades efter tio år, enligt lagen, säger Tegin.
Känns frustrerande
En väldigt liten del av de personer som försvinner har utsatts för brott. Bland Östergötlands försvunna personer finns det två som polisen misstänker har bragts om livet. Corren har tidigare skrivit om båda fallen. Det ena fallet rör Maud Johansson, 44 år, från Motala som försvann 2005. Det andra fallet handlar om 20-åriga Sargonia Dankha från Linköping som försvann 1995.
En man som varit försvunnen sedan ett år hittades i mitten av juli i år. Han återfanns död i ett skogsparti i Motala och polisen misstänker inget brott.
Hur är det att jobba med försvunna personer när det i regel finns väldigt lite att gå på?
- Det är oerhört frustrerande när man inte vet var man ska leta eller vilka personer man ska kontakta. Många som försvinner är enstöringar, få känner till deras intressen eller kontaktnät. Som tur är kommer de allra flesta till rätta, men det finns ju fall som inte slutar lika lyckligt.
Hur är kontakten med de anhöriga?
- Vi bemöts oftast positivt, anhöriga vet att vi gör allt vi kan. Men ofta känner de sig frustrerade och maktlösa eftersom de oftast inte vet orsaken till att deras anhörige har försvunnit.
Jarl-Olof Tegin berättar att det i de flesta fall inte finns någon osämja mellan den försvunne och dennes anhöriga. Försvinnandet beror snarare på kompistryck eller personliga problem.
Avskrivs ärenden när personer inte hittas?
- Ärenden avskrivs i allmänhet inte, det måste finnas en orsak till försvinnandet. Hittar man inte personen hänger det kvar i statistiken över försvunna personer, även fast personen dödförklaras efter tio år.
Flera anhöriga som Corren varit i kontakt med vill inte prata om sina närståendes försvinnanden. Någon vill lämna det som hänt bakom sig. Andra säger att det river upp svåra sår.