80-100 kvinnor i östgötaregionen väntas vara intresserade.
Hittills har det bara varit möjligt för par, heterosexuella eller lesbiska, att få en så kallad assisterad befruktning i Sverige. Att ett barn har två föräldrar har ansetts väldigt viktigt. Ensamstående kvinnor har varit tvungna att åka utomlands, ofta till Danmark, för att få spermier av en donator.
Nu har riksdagen beslutat annorlunda. Också ensamstående kvinnor ska kunna få spermiedonationer i svensk sjukvård.
Inga direktiv och riktlinjer finns dock ännu om vem som ska få behandling, hur den ska bekostas eller hur många gånger den ska kunna ges.
– Därför finns det inte någon kö att anmäla sig till än, och vi har inte heller börjat rekrytera donatorer, berättar Gunilla Sydsjö, professor på Kvinnoklinien vid Universitetssjukhuset i Linköping.
800-1 000 kvinnor i landet kan tänkas vara intresserade av att få assisterad befrukning varje år.
– Så många åker till Danmark varje år för att få insemination. Hur många av dem som gör det för att de är ensamstående vet vi dock inte, berättar Elizabeth Nedstrand, överläkare vid Kvinnokliniken och medicinskt ansvarig på Reproduktionsmedicinskt centrum i Linköping.
Det är inte bara ensamstående som nekas insemination i Sverige i dag. En noggrann utredning görs alltid inför en assisterad befruktning. Det finns exempelvis en övre åldersgräns för både kvinnan och mannen, paret får inte ha psykosociala problem, kvinnan måste vara frisk och inte vara sjukligt fet.
– Det är rimligt att tänka att ungefär samma regler kommer att gälla för ensamstående kvinnor efter 1 april, säger Elizabeth Nedstrand, men det blir ändå inte riktigt samma sak med en som med två föräldrar.
Hon förklarar: när det är ett par som får en spermiedonation så finns det två föräldrar till barnet även om de senare skulle skilja sig. En ensamstående mamma som fått en insemination är verkligen bara en.
– Det kan skapa problem, förstås. Exempelvis blir fem procent av alla kvinnor sjuka i samband med sin förlossning och i det här läget finns det kanske inte någon annan som stöttar.
Sjukvården kan inte gå in och kontrollera kvinnornas sociala skyddsnät.
– Då skulle vi definitivt trampa över regler både om sekretess och integritet.
Det är ont om spermadonatorer, och kanske kommer bristen att öka.
– Vi måste rekrytera donatorer som kan tänka sig att donera sperma till ensamstående kvinnor, säger Gunilla Sydsjö. Vi vet inte om det kommer att få fler att tveka.
Den som ska bli donator måste också vara medveten om att barnen har rätt att få veta hans identitet. Den rättigheten är lagstadgad sedan 1985. Bara 15–20 barn av 500 möjliga har utnyttjat möjligheten.
– Det är viktigt att vi diskuterar förutsättningarna med donatorerna, säger Gunilla Sydsjö.
Donatorn kan inte sätta upp några villkor för vem som ska få bli mottagare. Mottagaren kan inte heller ha önskemål om donatorns egenskaper eller utseende.
– Det är sjukvården som väljer donator, säger Elizabeth Nedstrand. För barnets skull försöker man dock oftast se till att hud- och hårfärg, längd och sådant, liknar de blivande föräldrarnas så mycket som möjligt.
Lång- och kortsiktiga konsekvenser av ägg- och spermiedonationer, både för barn och föräldrar, undersöks i olika forskningsprojekt.
– Nästa projekt handlar om ensamstående kvinnor och deras barn, berättar Gunilla Sydsjö, vi är i planeringsfasen.