Att inte ha besökt Slotts- och domkyrkomuseet känns vid en första anblick oförskämt. Vetskapen om att leva så nära en historisk skatt gör oss förstås hemmablinda.
Kanske har du cyklat förbi den praktfulla domskyrkan varje morgon till jobbet under flera år, eller ser du kanske tornen sticka upp ur stadskärnan varje dag från där du bor.
Linköpings slott är en av Sveriges äldst bevarade profana byggnader och dess slottsherrar låter sig inte gå obemärkta förbi genom historien.
Allt från Biskop Brask till Birger Jarls-släkten, Johan III och så naturligtvis Gustav Wasa. När Linköpings Slotts- och domkyrkomuseum nu till sommaren erbjuder dagliga guidningar finns emellertid ingen bortförklaring till att göra ett besök.
Delar från 1100-talet
Det är svalt och skönt inne i norra flygeln där museet håller till. Väggarna är nämligen 1,70 meter tjocka på vissa ställen. Björn Karlsson som är museivärd tar oss med ner i tornrummet och vi står nu mitt i en arkeologisk utgrävning.
- Rummet har fått benämningen tornrummmet då man med tiden hittat ett fristående torn inne i slottet och det är där vi befinner oss nu, säger Björn Karlsson.
Linköpings slott beräknas innehålla delar från 1100-talet och allt efter detta har slottet byggds på.
Under sin första tid brukades slottet som biskopsgård men byggdes strax efter Gustav Wasas ankomst under 1520-talet, om till slott.
I tornrummet kan föremål som gamla mynt, kartor och gamla skelett av svartråttor från biskopens dass skådas.
Rikt och maktfullt
Innan vi lämnar tornrummet visar Björn kartan över Sverige under 1200-talet. Linköpings stift utgjorde då en tredjedel av hela Sverige.
- Linköping var vid denna tid rikt på gårdar och mark, dessutom hade man med sin domkyrka väldigt mycket makt, säger Björn Karlsson och frågar sig också varför Linköping inte blev större än vad det är idag.
Vi tar med oss den frågan upp till övervåningen där vi möts av årets nya utställning: Myter om medeltiden, där Björn i farten passar på att avfärda myter som att medeltiden skulle ha varit smutsig och färglös och om att kvinnan skulle ha haft liten makt på gården. Vi får här även möjlighet att prova kläder från medeltiden.
Spökar än idag
När vi sedan besöker museets skattkammare möts vi av mässhakar, kalkdukar, silver och vaser som är bevarade i sina läderaskar från medeltiden.
Här finns mycket att titta på, Björn kan även dela med sig av spökhistorier om Fraulein Winkel, som spökat på slottet i sin bitterhet efter att ha funnit sin man med en annan kvinna i ett av rummen på slottet.
- Det händer ofta att dörren plingar nere i entrén när vi är på övervåningen, när vi sedan kommer ner är det tomt, det tycker jag är väldigt märkligt, säger Björn Karlsson och kliar sig i huvudet.
Kanske är det fröken Winkel.
Julmiddag 1523
Längre in i en av salarna möts vi av ens stämningsfull musik, det känns som att historien finns alldeles bakom hörnet när man hör rösterna och musiken från slottets storhetstid gå genom rummet.
Björn klappar Birger Jarls mor Ingrid Ylva på axeln, som står och tittar ut mot domkyrkan. I det här rummet finns delar av gamla södra portalen på domkyrkan, draken som skulle hämta Estelle men som fastnat i ett av slottets fönster samt en detaljrik miniatyr av slottet.
Du får även chans att kliva rakt in i julmiddagen år 1523 med Gustav Wasa och Biskop Brask, och kanske sitter de kvar tills även du gör ett besök.