Det är en stor lättnad för Ashiq Akbary att slippa vara rädd att bli tagen av polis. Nu är han på besök i Östergötland för att besöka vänner.
Nu är 30-årige Ashiq Akbary i Östergötland som turist.
Hur känns det att vara tillbaka här – som en fri man?
– Det är jätteskönt. Det känns som att komma hem. Jag träffar kompisar och pratar svenska, säger Ashiq som nu har ett helt annat uttryck i sina ögon än när vi sågs för fyra år sedan.
"Om jag skadar min hand hugger jag inte av den. Men om mitt land har en sjukdom som hotar mitt liv, då skär jag bort det."
Så sa den då 26-årige Ashiq när jag träffade honom hösten 2017. På två år i Ödeshög hade han lärt sig svenska, fått vänner, jobb och bostad, spelade fotboll i ÖIK. Men att han hade en dokumenterad dödsdom från talibanerna över sig, det bet inte på Migrationsverket. Han hade tvingats fly för att han engagerat sig i en organisation för kvinnors och barns rätt, och för att hans pappa tolkat åt amerikanerna i Isaf-styrkorna. Men hans ansökan om asyl avslogs. Även överklagandet. Hans uppgifter om dödshot ansågs inte trovärdiga.
Två och ett halvt år vistades han i Sverige utan papper. 2020 flydde han till slut även från Sverige och hamnade under en bro i Paris. I hopp om en generösare bedömning där.
Han var inte ensam ung svensktalande under den bron. En ström av afghanska unga asylsökande som fått avslag sökte sig dit. Ashiq insåg efter månader att det inte skulle bli något tillstånd i Frankrike heller.
Konstnärinnan och illustratören Marit Törnqvist, som bor växelvis i Ödeshög och Amsterdam, och Ashiq hemma i hennes kök.
Hans vän konstnären Marit Törnqvist har engagerat sig även för andra utsatta afghanska flyktingar i Sverige. Hon lyckades under tiden hitta Ashiqs föräldrar som gömde sig i Kabul. Han hade tappat kontakten med dem när han flydde. Pappan trodde han knappt var i livet längre.
Föräldrarna fick visum genom nederländska ambassaden i Kabul och sökte och fick asyl i Nederländerna. Skyddsskälen var solklara, menade myndigheterna. Även systern med familj anslöt sig. Med risk att Frankrike skulle utvisa honom till Sverige i maj förra året flydde Ashiq för tredje gången – till Amsterdam. Strax före jul 2021 fick han uppehållstillstånd.
Vi träffas i Linköping där han just hälsat på en kompis. Sedan ska han vidare till Mjölby och sedan hem till Marit Törnqvist. Sedan tillbaka till Amsterdam där en jobbintervju på ett hotell väntar.
Hur mycket är ditt uppehållstillstånd Marits förtjänst?
– Hon har hjälpt mig mycket. Första gången vi träffades sa hon "I will fight for you". Och hon gjorde verkligen det. Hon har hela tiden kollat vilka möjligheter som finns och vad som är bäst att göra. Hon hittade en skicklig advokat i Nederländerna som hjälpte mig. Och hon hittade mina föräldrar och hjälpte dem att lämna Afghanistan.
Ashiq Akbary sökte asyl i Sverige efter att ha dödshotats av talibaner – men fick nej. Nu har han fått uppehållstillstånd i Nederländerna.
Berätta om din situation som papperslös. I Sverige. Och i Paris.
– Det var fruktansvärt. I Sverige gömde jag mig. En gång på stationen i Mjölby trodde jag att jag skulle bli tagen. Två poliser kom in i väntrummet och kontrollerade två killar. Jag satt i andra änden av salen. Jag smet ut genom dörren och sprang.
Efter att ha fått avslag på sin överklagan och sin ansökan om verkställighetshinder levde han som papperslös under två och ett halvt år. Med hjälp från vänner bodde han på olika ställen. Han jobbade svart, dels på en grävfirma och dels på en bondgård. Men på båda ställena blev han lurad på lönen och fick alldeles för lite betalt utan att kunna göra något.
– 2020 kände jag mig tvungen att lämna Sverige. Några vänner hade fått besök av polisen. Jag var mycket rädd.
Under en bro i norra Paris samlades många migranter, flera av dem flydde från utvisningshot i Sverige. Ashiq bodde här i över en månad.
Han reste ensam till Paris för att försöka få asyl där.
– Det var jättejobbigt. En helt annan värld. Jag visste att det fanns ett tältläger där. Jag fick fråga mig fram och det var svårt att få hjälp. Det var förfärlig misär, många hade drogproblem, berättar Ashiq som bodde i tältlägret under en motorvägsbro i två månader.
Den franska byråkratin var inte lätt att tränga igenom. Det var nästan omöjligt att komma fram på telefon för att boka en tid med en handläggare. Det fanns olika språkval att välja. De flesta som ringde var afghanska flyktingar som valde dari och det blev långa köer. Ashiq kom på idén att testa med att göra ett annat språkval.
– Jag tänkte att kinesiska asylsökande är nog inte så många. Jag gjorde språkval kinesiska och översatte en hälsningsfras till kinesiska. Jag kom fram direkt till en person men hennes svar förstod jag så klart inte, så jag gick över till engelska. Det gick bra och jag kunde boka en tid.
Ashiq Akbary sökte asyl i Sverige men fick nej. Hotet om att bli tillbakaskickad fick honom att fly igen, först till Paris och sedan till Amsterdam.
Han blev registrerad som asylsökande. Men sedan följde väntan, väntan, väntan. I veckor och månader, innan han fick ett lite bättre boende. För att få chans att få asyl med ett undantag från Dublin-reglerna var han tvungen att skriva under att han samarbetar med franska myndigheter och polis.
– Jag var hela tiden rädd att gå och anmäla mig till polisen, att de i stället skulle gripa mig.
När han fick veta att föräldrarna kommit till Nederländerna, ville han genast åka dit.
– Men jag var tvungen att vänta på Frankrikes beslut. När det kom var det avslag. Då flydde jag för tredje gången, berättar han.
I maj förra året kom han till Nederländerna och ett halvår senare fick han uppehållstillstånd. Myndigheterna vill inte skicka honom till Sverige där han riskerar utvisning till Afghanistan.
Vad gör du en vanlig dag i Amsterdam?
– Jag pluggar nederländska tre dagar i veckan. Jag spelar lite fotboll. Och pingis med en granne. Jag hälsar på mina föräldrar som bor i ett hus nära havet, och jag söker jobb. Jag bor oftast hos Marit, men en gång i veckan måste jag anmäla mig på mitt boende.
I augusti lyckades Marit, advokaten och Ashiqs pappa få Ashiqs syster med familj att evakueras till Nederländerna.
Vad tänker du om svenska myndigheters agerande?
– Svår fråga.
Ashiq väljer sina ord noga. Han tror att Migrationsverkets kunskaper brister om situationen i Afghanistan. Han upplever det även som att de inte gillar människor från Mellanöstern.
– Flyktingarna har inte kommit för att få jobb eller studier. De flesta flyr för sitt liv. Det är en dubbel stress att inte bli trodd.
Att svenska myndigheter gjorde en helt annan bedömning av hans trovärdighet kan han inte förstå eller förklara. I Nederländerna fick han ju en snabb handläggning. Myndigheterna beslutade att frångå Dublinöverenskommelsen om första asylland.
Stillbild från videon som Ashiq anförde som bevis för dödshotet, talibaner håller upp en bild på honom och utfäster en belöning för hans död.
Känner du fortfarande en rädsla för talibanerna?
– Nej, jag är inte rädd i dag eftersom jag har uppehållstillstånd. Men jag tänker ofta på hur människor har det där. Och på mina vänner som gömmer sig och försöker hitta säkerhet.