Bankörning låter dig på ett rimligt säkert sätt testa var din egen och din bils gräns går. Blir du riktigt biten serverar många tillverkare modeller som är ”track day”-anpassade. Det vill säga, du kan sätta dig i bilen, åka till en motorsportbana, ge järnet under några timmar, och köra hem igen. Allt i samma bil!

På Mantorp Park håller Drivers Club en av sina bandagar. De två bilar som, just i dag, kör flest varv är sådana bilar. En röd Audi RS6 och en Renault Megane RS.

Som slalom

Artikelbild

| Simon Hultén testar och ställer in sin Radical inför helgens tävlingar. Simon är en av de erfarna förare som delar med sig av sina kunskaper till nya talanger.

Renaulten har Andrea och Mats Aurenius kört ner från Stockholm för att träna spårval och kurvteknik. Pappa Mats tycker banracing påminner lite om slalom.

– Känslan när man får in flytet och kurva på kurva verkligen sitter. Sen är det fartupplevelsen så klart.

Dottern Andrea håller med. Det är första gången hon kör Renaulten på bana. Den är lite snällare, men inte långsammare, än den Honda S2000 hon tidigare kört.

– Mantorp Park är en bra bana för mig som är nybörjare. Man ser in i kurvorna så man kan planera bra och den är ganska förlåtande.

Artikelbild

| Lite sista minuten mekande inför bandagen ingår. Den kompressormatade V12:an har ett ljud som ger rysningar av välbehag.

Michael Gumowski är entusiasten bakom Drivers Club. Han menar att det finns allt från snabba veteranbilar till riktiga sportbilar som står undangömda och bortglömda.

– Det finns många roliga bilar runt om i Sverige och det finns många riktigt duktiga förare. Men det finns för få tillfällen att köra riktigt snabbt och öva med andra som är duktiga.

Artikelbild

| 200 passeras raskt på väg mot 300. Mantorps långa raka känns plötsligt inte särskilt lång i en McLaren 650s.

Alltid någon i vägen

Med Drivers Club vänder sig Michael främst till de som redan har erfarenhet av att köra på bana.

Artikelbild

| Andrea och Mats Aurenius nöter på varv efter varv tills varje kurva sitter.

– När en förare känner att han har någon i vägen hela tiden, då hittar han i regel oss, eller blir rekommenderad att vända sig till oss.

Intresset för bandagar tror Michael ökar, men tillgängligheten minskar i och med att förutsättningarna försvåras och Svensk motorsport lider av en nedstängning som är väldigt tuff.

– Vi pratar om motorsport som en upplevelse med ljud, dofter och atmosfär. Men hela tiden skapas nya hinder för att kunna uppleva det. I dag skulle vi ha med ett par veteranbilar som verkligen vill vara här, men inte får delta på grund av bullerkraven.

Med de bullerkrav som gäller för öppna bandagar kan en Porsche GT3 RS inte delta, för att de inte klarar bullerkraven på 95 dB.

– En serietillverkad bil som är godkänd för allmän väg får inte köra på en svensk motorsportbana... suckar Michael.

Depåsnack och gemenskap

En av drivkrafterna för Michael är att föra samman nya talanger med gedigen erfarenhet. I depån samsas sportiga familjebilar med rena banracingbilar.

– I dag har vi flera Radicalförare som gör en ”shakedown” och testar olika inställningar. Sen har vi förare från båda Time Attack-serierna, förare från Camaro Cup plus ett par nya amatörer som precis tagit racinglicens och går en förarutbildning hos oss.

Michael pratar mycket om gemenskapen, den familjära stämningen i depån och kunskapsutbytet.

Det visar sig snart vara mer än tomt prat och det tar inte många minuter innan jag själv sitter fastspänd i en 650-hästars McLaren med extra allt. Farten genom kurvorna måste bryta mot en eller flera av fysikens lagar. Och när vi accelererar ut på rakan förstår jag precis vad uttrycket ”järnhand i silkeshanske” betyder. Underbart brutalt.