Kanske vår allra tidigaste vårfågel. Var så gott som utplånad från vår fauna på 60-talet, men har återkommit oerhört starkt. Sågs redan i förra månadsskiftet. Står ofta på isarna långt innan sjöar som Tåkern och Roxen gått upp. Häckar igång tidigt. Första kullarna ute i slutet av april.
Doldis, relativt ovanligt, men något vårens verkliga budbärare. Ses inte sällan längs snöfria vägar några dagar eller någon vecka innan den första "värmen" kommer. Hålbyggare i främst lövskog.
Den klassiska "vildgåsen" vars sträck på våren fascinerat människor i alla tider. En av de tidigaste inflyttarna så fort det börjar våras det minsta. Särskilt känd från Tåkernbygden. Flyger i plogform eller linje som alla gäss på långresa.
Kan traditionellt kallas vårfågel Nr 1 även om den inte nödvändigtvis är allra först av flyttfåglarna. Utpräglad "väderflyttare". Drar in över landet med vårens första varmfronter när de nu kommer, i februari eller senast i mitten av mars. Sjunger välbekant -- flygande, stigande, fladdrande över öppna fält.
Den tredje i den traditionella vårtrojkan tillsammans med lärkan och tofsvipan. Staren, den kända holk- och hålbosättaren, sägs ha minskat rejält i antal efter rean utrotningskampanjer i vinterkvarteren. Sjunger med en återkommande, typisk liten vissling. Härmar gärna en lång rad arter. Bli inte förvånad om "storspoven" drillar från holktaket.
Lika välbekant som lärkan och med samma flyttningsmönster. Ses vissa år redan i februari men de första kommer vanligtvis i början av mars. Vinglande flyglekar över öppna marker, åkrar så väl som sankängar och myrar.
Sveriges vanligaste fågel efter lövsångaren. Finns överallt i skogar, parker och trädgårdar. Kan vid sena vårar samla ihop sig till enorma flockar. Anländer vanligtvis mera diskret. Sjunger lite hurtigt med "knorr" på slutet --fast inte överallt i landet. Dialekter förkommer.
Utsedd till svensk nationalfågel. Minst hälften av alla flyttar. Resten, av de som överlevt, återkommer i mars men flertalet i april. Vanlig i städer. Många väntar på att koltrasten skall ta ton i vårkvällen.
I huvudsak flyttfågel men enstaka stannar över vintern. Ses gärna sittande på stolpar längs motorvägen i väntan på trafikdödad fågel och småvilt , en energi- besparande födkrok. Ses vackra vårdagar cirkelflyga på plana vingar, ofta i par, över någon skogsdunge. Vekt, jamande läte i spelflykten.
Anländer i mars men i stora antal i april. En frodig duva, större än tamduvan med fläck, inte ring, på halsen och med typiska vita "fartränder" på vingarna. Har mer och mer anpassat sig som stadsfågel. Hoande, femstavlig läte som kan föra tankarna till uggla.
Inte okänd men en smygare. Vanlig i blandad skogsmark, parker och trädgårdar. Avslöjas på det signalfärgade, orangeröda bröstet. Sången ett porlande, inte så ljudligt men explosivt utbrott. En vårkaskad.
Klassisk vårfågel som någon gång anländer i mars men oftast i början av april. Har blivit mer och mer sällsynt. Få häckande par numera i Östergötland. Mycket lång, nedåtböjd näbb. Långt, först visslande, sedan flöjtande spel med många toner i fall-ande skala.
Christer Elderud
Text och bild
0143-107 43
christer.elderud @corren.se