Stora skillnader i styrelsearvodena

Medan Stångåstadens ordförande får nästan 200 000 kronor i årsarvode får Hyresbostäders nöja sig med 55 000 kronor. Det går visserligen inte att jämföra alla styrelsearvoden rakt av. Bolagen i de båda grannstäderna är olika stora och gör inte riktigt samma saker. Likväl är trenden tydlig – den som vill tjäna pengar på sitt politiska deltidsuppdrag i en bolagsstyrelse har större chans att lyckas i Linköping.

Mest får det tidigare kommunalrådet och numera Tekniska verkens ordförande Gösta Gustavsson (C) med ett årsarvode på 239 000 kronor. Det ska motsvara en tjänstgöringsgrad på 32 procent i förhållande till ett kommunalråd.

I Linköping får politiker med årsarvode ingen extra ersättning för sammanträden eller förlorad inkomst, vilket de får i Norrköping. Som mest handlar det dock om uppskattningsvis 6 000 kronor för mötena och cirka 10 000 kronor i inkomstförlust under ett år. Dessutom har anställda inom Norrköpings kommun ledigt med full lön för förtroendeuppdrag. Även om de olika systemen tas med i beräkningen är skillnaderna fortfarande slående.

Mest likvärdiga är troligtvis de båda allmännyttiga bostadsbolagen. Hyresbostäder har cirka 9 500 lägenheter och 600 lokaler i Norrköping. Stångåstaden har 18 600 lägenheter i Linköping, varav 4 200 finns i dotterbolaget Studentbostäder. Antalet anställda är 140 i båda bolagen.

Men medan Tommy Ählström (M), ordförande i Stångåstaden, får 194 064 kronor i årsarvode får Hyresbostäders Mattias Ottosson (S) endast 55 300 kronor plus redan nämnda tillägg.

Eric Larsson är administrativ chef på personalkontoret i Norrköping och Sven Lundberg är kanslichef på kommunledningskontoret i Linköping. Båda två låter förvånade när Corren presenterar resultatet av jämförelsen.

– Skillnaden är väldigt stor. Det är bra mycket mer i Linköping, det hör jag ju, säger Eric Larsson i Norrköping.

Sven Lundberg instämmer.

– Det är långt kvar till våra arvoden. Det låter som att det kan diskuteras, säger han.

I Norrköping räknas arvodena fram i förhållande till det så kallade inkomstbasbeloppet.

– Det har blivit rätt så bra tycker jag. Då kan man inte snacka om att någon tycker något utan det bygger på den allmänna inkomstökningen i samhället, säger Eric Larsson.

I Linköping uppskattar man i stället hur stor arbetsbördan förväntas bli i förhållande till kommunalråden. Till exempel får Lejonfastigheters ordförande Rutger Starwing (M) 24 procent av kommunalrådsarvodet medan Sankt Kors fastighets ordförande Gunnar Broman (FP) får 18 procent.

Hur kommer man fram till det?

– Det undrar man. Vi har en arvodeskommitté som sitter och funderar över arvodena inför kommande mandatperiod. De skrynklar också ihop pannorna och undrar vem som ska ha mest, hur man ska mäta det här och vad det är värt, säger Sven Lundberg.

Han berättar att arvodena inte ska påverkas av politisk färg. Därför bestäms arvodena före mandatperioden av en kommitté bestående av en ledamot från varje parti. Inte heller har han varit med om att ersättningen påverkas av hur bra ett bolag går. I stället tror Sven Lundberg att det kan finnas en annan förklaring till de stora skillnaderna.

– Det blir väl någon sorts tradition. I Linköping har vi den här kulturen, här har vi alltid haft de här nivåerna, säger han.