Några enstaka väggfasta ljuskällor förmår inte lysa upp kanontornets majestätiska källarvalv. Jag ser knappt handen framför mig, men när ögonen vant sig vid mörkret stirrar en lång rad krigare från antiken mot mig med hålögda stenansikten. Var de härjat och vad de varit med om går inte att tyda, bara att gissa.
De är lika kyliga som vissa påstår att min dejt är.
Kvällen är sen och resten av slottet sover. Det är kallt, fuktigt och tyst. Så tyst att jag börjar höra steg och flämtningar. Som en effekt av mina egna hjärnspöken. Eller kanske inte?
Plötsligt dyker en reslig mansfigur upp som ur intet. Rakt ur mörkret kliver hertig Magnus och kommer ljudlöst obehagligt nära. Så nära att jag känner hans andedräkt fladdra till mot min kind.
Det är något med hans blick . . . jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Vi är i mitten av 1500-talet och min hovdejt är klädd som han bör, i svart sammet med gulddetaljer. Korta puffbyxor, vadderade axlar och åtsittande strumpor, som markerar de välsvarvade benen. Påkostat renässansmode. Det märks att pappa Gustav Vasa är mycket mode- och trendmedveten och tagit intryck av de tyska furstarna.
Han är mytomspunnen, hertig Magnus. Vid unga år stämplades han som sinnessjuk, utan någon mer specifik diagnos än så. Oberäknelig och med plötsliga vredesubrott.
Jag följer på hans uppmaning efter honom i källargångarna. Han tycks ömsom fruktansvärt arg, ömsom deprimerad.
Men snälla nån, är det så konstigt? Mitt modershjärta blöder lite för denne arme man. Han hade det verkligen inte så lätt!
Spiken i kistan var den djupa splittringen som uppstod mellan hans avhållna storebröder Johan III och Erik XIV, efter faderns död. Det slutade med att Erik dog, troligtvis förgiftad på Johans order. Inte konstigt om lillebror Magnus for väldigt illa av detta ränksmideri och familjedrama!
Det sägs att hertig Magnus från ett av slottsfönstren ska ha sett en sjöjungfru i den omgärdande vallgraven, blivit som förhäxad av henne och helt sonika från hög höjd dykt rakt ner i hennes armar.
Omöjligt påstods senare. Historien avfärdades. Vallgraven var vid den påstådda platsen så grund att hertigen omedelbart skulle ha slagit ihjäl sig.
Inte lika ofta talas det om Magnus omvittnade musikaliska begåvning som gav upphov till ett stort antal sägner och balladtexter, med tonvikt på hans kontakter med sagoväsen. Ska han spela något för mig?
Tänk, tänk bara tanken, att det var Magnus som var den normala och de runt omkring honom som var galna . . .
Utan vidare förvarning springer min dejt iväg. Lika plötsligt är han tillbaka igen. Väldigt nära och med andedräkten tätt inpå mig. Vad vill han, vem är han, hur tänker han? Iska, glädje och melankoli i ett obegripligt virrvarr.
Han är inte lätt den här karln. Rör sig på ett märkligt vis både i historien och framtiden. Berättar initierat om sådant som måste ha hänt efter hans död. Hittar han bara på? Är han synsk? Jag får aldrig veta, han är inte direkt tillgänglig för frågor.
Hertig Magnus berättar nu med inlevelse om Hans Skräddare som i staden hittades hängd bakom låsta dörrar. För självmördare väntade helvetet. Men först skulle de pålas och begravas i träskmarken, absolut inte i vigd jord.
Nu dyker Hans Skräddare själv upp bakom Magnus. Han bär en mycket blodig skjorta. Blodig?
Det visade sig att Hans Skräddare före pålningen haft märken av en dolkstöt i bröstet och därför grävdes upp ur träsket igen. Skräddarens egen dotter och hennes fästman var starkt misstänkta. Men märkligt nog . . .
Nej, nu ska jag inte avslöja mer! Då blir det inga överraskningar kvar om du själv går ”Mörkervandringen” på Vadstena slott i sommar. Och det kan jag rekommendera.
Bakom utstyrseln på min ”dejt”, hertig Magnus, döljer sig Tom Andersson, som har världens toppjobb i sommar, får man säga. Sedan 2010 har västgöten pluggat i Linköping, först kulturvetenskap och nu kultur- och mediegestaltning.
– Vi har ju flera guidade turer här på slottet men just Mörkervandringen, som tillkom förra sommaren, är en utmaning. Här ska jag inte vara guide i ordets traditionella bemärkelse, utan mer en figur som ”råkar” dyka upp.
Det är inget för småbarn direkt?
– Nej, det kan man inte säga. Men vi har ju särskilda barnvandringar också.
Vad är svårast?
– Hertig Magnus oberäknelighet. Hur gestaltningen ska få besökarna att undra ”vilken sinnesstämning befinner han sig i nu?” och ge lite olustkänsla. Men självklart ska jag inte skrämma livet ur folk!
Spökar det på slottet?
– Ja, men bara i de nybyggda delarna. Men jag kan garantera, att när man ensam på kvällen rör sig i kanontornens källare, ja då är man inte så kaxig.
Är det här något du gärna vill fortsätta med, på heltid?
– Absolut.
Tack för dejten då. Annorlunda, men ... intressant!
– Ingen orsak.