Vi träffas på salong Hudvis i centrala Linköping. Inte helt oväntat är det en inbjudande miljö som möter kunderna, mjuk inredning, kuddar, behagliga dofter och musik som framkallar gäspningar.
Jag får vänta en stund medan Helene avslutar ett samtal med en tjej. Uppe i varv som jag själv är just då tänker jag oförskämt: ”skynda på lite då”.
Men Helene är lugn och ser så där obekymrat glad ut när hon dyker upp från receptionen. Det smittar av sig, tänker jag medan jag sneglar mot nötterna och den mörka chokladen som hon har ställt fram på bordet framför oss.
Det har bara gått ett år sedan hon startade Hudvis. På sätt och vis var hon redan sin egen under de 13 år som hon hyrde ett rum hos ett annat skönhetsföretag. Men av olika anledningar, säger hon, fann hon aldrig någon inre ro, trots att hon egentligen tyckte mycket om sitt arbete.
– Något saknades, det började bli slentrian och jag kände en ständig inre stress. Jag kunde inte utvecklas på min dåvarande arbetsplats, i den lokalen. Samtidigt vågade jag först inte gå ur trygghetszonen.
Helene berättar att hon kom i kontakt med ett nätverk av yrkeskvinnor. De träffades både för att göra gemensamma studiebesök men också för att umgås och utbyta erfarenheter. En dag sa en av deltagarna: ”jag är så trött på människor som klagar över sin livssituation”.
– Det är mig hon pratar om, minns Helene att hon tänkte.
En månad senare tog hon steget och sa upp sig. Någon ny verksamhet att gå till fanns inte utan Helene tänkte att det kommer att lösa sig under uppsägningstiden.
– Och min man sa att det här borde jag ha gjort för länge sen.
Jag kommer på mig själv med att beundra henne. Att hon vågade, tänker jag samtidigt som jag känner att jag lutat huvudet mot väggen medan hon pratar.
Förutom långa arbetsdagar har Helene haft tur med sin nyetablering, både med en trogen kundkrets, nya arbetskamrater och lämpliga lokaler på Göran Dyks gata.
En öppen yta på 150 kvadratmeter har renoverats så att den innehåller flera mindre rum, anpassade för olika behandlingar men också yoga som ingår i verksamheten.
Redan från start fick Helene med sig flera samarbetspartners vilket inte bara ledde till en verksamhet med bredd, även ekonomiskt blev det lättare att klara omkostnaderna.
– Jag hade också tur att hitta människor som har samma målsättning som jag. Det som har varit svårt är att reglera arbetsdagarna.
– Cyklar jag hem pratar jag i telefonen och hemma kan jag ha svårt att lägga ifrån mig den. Att värna om ledigheten är viktigt, men fortfarande svårt, medger Helene.
– Det finns kunder som sms:ar om tider från klockan åtta på morgonen till 22 på kvällen.
Trots att antalet skönhetssalonger under senare år ökat kraftigt säger Helene att hon aldrig funderat i banor som att kunderna inte skulle räcka till. Tvärtom upplever hon att många, framför allt kvinnor, prioriterar behandlingar och att det inte längre upplevs som en lyx att gå till en salong. Hennes trognaste kunder är mellan 45–65 år, men även unga tonårstjejer och äldre damer bokar in besök.I mötet med kunden är Helene noggrann med att ta reda på vad de vill få ut av sitt besök, om de önskar avkoppling eller om de har problem med huden.
Hon är också tydlig mot kunder som har ”onormala” förväntningar på slutresultatet.
– Då måste jag vara rak och säga att jag inte behandlar kunden för en sån person blir aldrig nöjd.
Många kunder som Helene möter är stressade, en orsak till att huden inte mår bra. Det kan visa sig genom grå och glåmig hud, torrhetslinjer eller mörka ringar under ögonen.
Samtidigt har hon medvetet valt bort preparat som botox och fillers i sina behandlingar.
– Jag vill inte ha det här, jag känner mer att man ska må bra inifrån och ut.
Att återfukta huden på vintern och använda solskyddsfaktor på sommaren är några av Helenes billiga ”stalltips” för att underhålla ansiktet.
– Men det finns inte en enda kräm i hela världen som tar bort dina rynkor.