Bland gratulanterna fanns en annan Ester, ett sex veckor gammalt barnbarnsbarn. Hon hann nätt och jämnt ta plats i mormors mors knä innan hon somnade.
Under tiden berättade Ester Isaksson att hon föddes på gården i Ulvingebo strax väster om Kisa. Mest, bäst och helst minns hon sjön Övre Föllingen alldeles intill gården.
-- Det var så nära ner till vattnet och vi badade sex--sju gånger om dagen. Ibland till långt in på hösten.
Ester Isaksson tror att de kalla doppen är en av anledningarna till hennes långa och friska liv.
-- Det hjälpte till åtminstone.
Sjön var också väg när hon och hennes sju syskon skulle till skolan i Kjettestorp. Antingen i roddbåt eller till fots på isen.
-- Vi tog alltid sjövägen. Värst var det när isen varken bar eller brast. Då hände det att vi fick stanna hemma.
Men ofrivilliga lovdagar var inget som Ester uppskattade.
-- Jag tyckte om att gå i skolan och vi hade en bra lärare som hette Karl-Edvard Lindvall. Karl-Edvard med bindestreck.
Efter skolan började hon arbeta som hembiträde. Bland andra hos apotekare Karl von Wachenfeldt på Storgatan i Kisa där bokhandeln ligger i dag.
På fritiden drog hon sig gärna till den nyuppförda bygdegården i Kisa och kamraterna i folkdanslaget. Än i dag minns hon känslan när takten stämde och dansarna rörde sig som vore de ett.
Folkdansen tog henne också till en uppvisning i samband med författaren Verner von Heidenstams 70-årsdag på Övralid.
-- Ja, det var visst nåt märkvärdigt med det.
Nationalskalden i all ära, men Ester tyckte bra mycket bättre om snickare Jonas Isaksson som hon gifte sig med 1931. Han byggde deras gemensamma hem Nyhaga utanför Rimforsa där också döttrarna Kerstin, Margareta, Birgitta och Gun-Britt kom att bo.
Ester Isaksson skötte hem och barn. När det blev en stund över kunde hon ägna sig åt sin favoritsysselsättning: blommorna i trädgården.
I dag bor Ester Isaksson på det särskilda boendet på Västerliden i Rimforsa. Högtidsdagen firade hon tillsammans med ett 30-tal nära och kära som samlades i Rimforsa missionsförsamlings lokal.