Att Elina hamnade på folkhögskolan utanför Rimforsa var mest en lycklig slump.
– Jag hade ett klassiskt uppehållsår efter gymnasiet och ville lägga tid på musiken. När det var dags att söka utbildning var jag lite sent ute.
Hon kollade runt och såg att ansökan till Liljeholmen fortfarande var öppen.
– Jag hade en bekant som pluggade där och berättade hur otroligt det var. Så jag sökte.
Första året läste Elina Sandström singer/songwriter-inriktningen. Andra året blev det musikproduktion.
Vad tänker du om att folkhögskolan nu ska flytta in till Linköping och att fastigheten ska säljas?
– Det är jättesorgligt. Jag har svårt att se att utbildningen kommer att bli densamma i stan. Miljön ute vid Liljeholmen bidrar så mycket. Det finns ett lugn där och man behöver bara tänka på det man är där för att göra, säger Elina.
Av de 35 personer som pluggade samtidigt som hon var det bara två som inte bodde på internatet som ligger i anslutning till skolan.
Elina kommer ursprungligen från Umeå. Innan hon pluggade på Liljeholmen hade hon aldrig varit i Östergötland.
– Jag blev helt förälskad i platsen där Liljeholmen ligger. Jag har inte alls samma känsla för Linköping. Hade skolan inte legat där den ligger hade jag aldrig hamnat där, säger hon.
Hon tycker också att det är ledsamt att tänka på att lärarnas situation förändras.
– Det är underbara lärare som har lagt ned hela sin själ i detta.
Elina håller idag fortfarande på med musik och teater. Hon spelar bland annat i ett band med människor som hon lärde känna på Liljeholmen.
– Egentligen jobbar jag som art director, och på teatern jobbar jag med artistservice.
Hon har också sökt till musikhögskolan.
Vad har Liljeholmen betytt för dig?
– Allt! Jag kan inte se hur mitt liv hade sett ut utan Liljeholmen. Förutom alla möten med fantastiska människor så fick skolan mig också att verkligen inse att musik är något relevant att hålla på med, något som går att ägna sig åt. Åren där la grunden till mitt nuvarande liv.
Vad hoppas du händer med fastigheten när den säljs?
– Det bästa hade varit om det flyttade in en ny folkhögskola. Men jag vet ju också att bidragen till folkhögskolor minskar. Det är en svår tid att bedriva kulturell utbildning i. Jag hoppas i alla fall att det fortsätter vara en plats för kultur och möten.
Ida Wiklund har också gått på Liljeholmens folkhögskola. Året var 2009 och hon läste singer/songwriter-inriktningen.
– Jag visste inte att skolan ska flytta. Det var väldigt tråkigt att höra, men jag antar att det finns en anledning.
Ida är uppväxt utanför Uppsala och efter gymnasiet ville hon fortsätta att plugga musik.
– Jag googlade runt och hittade Liljeholmen. Jag visste inte så mycket om skolan innan jag kom dit.
Precis som Elina menar Ida att tiden på Liljeholmen var en fin tid i livet.
– Vi var inte så många i klassen, kanske nio-tio stycken, så det blev väldigt intimt. Jag fick många nya vänner.
Att få umgås med likasinnade betydde mycket för Ida.
– Vi lyssnade på varandras låtar och uppträdde tillsammans. Det var väldigt kul, säger Ida.
Hon minns sina lärare och hur vackert skolan ligger.
– Det var ett bra ställe att landa på efter gymnasiet, en lugn plats som blev en fristad. Platsen bidrar till kreativiteten.
Ida svänger förbi ibland när hon är i krokarna.
– Jag har åkt dit med min sambo för att visa honom skolan och omgivningarna, och ett år blev jag inbjuden att hålla en föreläsning för de nya eleverna.
Musiken finns fortfarande i Idas liv. Hon fortsatte plugga musik efter året på Liljeholmen och slog igenom 2016 med sin låt ”Mellan Dröm & Verklighet” som idag har över en miljon spelningar på Spotify. I våras vann hon ”P4 Nästa” i Stockholm med låten ”För Evigt”.
Hon har också vidareutbildat sig till sjuksköterska, och jobbar nu på Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm där hon bor.
– Om Liljeholmen inte fortsätter vara en folkhögskola så tror jag att platsen passar bra för någon form av behandlingshem, som stöd för barn och unga. Det finns så mycket psykisk ohälsa bland unga. Man mår bra själsligt av att vara på Liljeholmen.
Liljeholmens folkhögskola har funnits i Rimforsa i mer än 70 år. Någon gång under våren räknar folkhögskolans huvudmän med att försäljningen kan läggas ut.
– Det känns tråkigt. Men jag är glad att jag fick uppleva tiden där, avslutar Ida.