Först blev det en promenad i området, då Sverker och Lena berättade om alla sprickbildningarna i urberget (granit), de stora stenblocken och det omfattande grottsystemet.
Under vandringen gällde det att hitta rätt med fötterna för att inte riskera att ramla ned i någon av de stora sprickorna. Men man kunde också klättra ned - försiktigt - för att sedan gå långt där nere, som på en stig.
Sverker berättade att Trollegater blev naturreservat år 1980 och att det omfattar sju tusen kvadratmeter med sju kända grottor.
-- När inlandsisen försvann för elva tusen år sedan bildades de olika sprickorna, blocken och grottorna. Under den första perioden efter att isen smälte bort var det en landhöjning med tio meter per år.
-- Rena hissen, kommenterade en av lyssnarna.
Sverker Kärrsgård nämnde att istäcket var hela tre kilometer tjockt, när det var som mest is i området.
-- Det betydde att varje kvadratmeter mark tyngdes av två tusen ton. Så inte så konstigt att det blev en kraftig landhöjning första perioden efter att isen försvunnit.
-- Landhöjningen fortsätter för övrigt alltjämt, men nu rör det sig bara om två millimeter per år i det här området. I norra Östergötland är höjningen något större, eller tre millimeter per år.
Lena berättade att det anses att Trollegater och dess grottsystem upptäcktes först år 1964, av några telearbetare.
-- Men det är faktiskt så att bygdens folk känt till grottorna betydligt tidigare. Det gällde bland andra min farfar som besökte dem då och då.
Efter vandringen var det så dags att gå ned i ett stort grottsystem tillsammans med Sverker och Lena. Påfallande många valde att hänga med, såväl gammal som ung. Där fick de gå, krypa och hasa sig fram med ficklampsljus som enda ljuspunkter.