Det hade ju känts så bra hela våren och sommaren. Oliwer hade berättat för en kompis att han var gay. Strax efter hade även föräldrarna fått veta.
– Mamma och pappa hade förstått det långt innan och stöttade mig direkt. Det är det bästa stöd man kan få.
Förnekade sin läggning
Stärkt av sympati och uppbackning vågade han ta steget ut i offentligheten.
– Det var den sjunde augusti 2012 som jag kom ut. Då hade han ältat frågan under en längre tid. Ja, till och med ilsket förnekat sin sexuella läggning när någon undrade.
– Det rörde vid något som var väldigt känsligt för mig just då.
Spänd och undrande
När beslutet väl var taget kände sig Oliwer förväntansfull och samtidigt fundersam.
– Kunde jag gå på Melkers och handla mat utan att behöva ta på mig hatt och solglasögon? Kunde jag vara kvar på Facebook utan att behöva få en massa tråkiga kommentarer?
– Man blir väldigt offentlig på en liten ort som Rimforsa och det gäller att vara beredd på det.
Alltför negativ
All oro kom på skam.
– Ingenting av det som jag var rädd för hände. Jag hade tänkt mer negativt än positivt, kanske för att bygga upp ett skydd.
Hösten kom och Oliwerbörjade första året på handelsprogrammet vid Anders Ljungstedt gymnasieskola i Linköping.
– Det började pratas bakom ryggen på mig och det blev mycket annat också.
Läs mer i onsdagens Corren