Torsdagkväll i Rimforsa. Oktobermörkret har lagt sig, men i församlingsgården är det ljust, varmt, ombonat.
Människor strömmar in och arrangörerna i ideella gruppen Leva och Bo i Rimforsa får plocka fram hela lagret av stolar, bullar och kaffeporslin.
Samtalsledare Leif Ihreskog inleder medborgarträffen med en lyrisk beskrivning av Rimforsa.
– Det är en fantastisk naturskatt med närhet till allt. Sjöar, ängar och skogar, och med bra fritidsaktiviteter, barnomsorg och skola.
Han berättar att fastighetspriserna i samhället har fördubblats på kort tid.
– Många vill bo här, men hur vill vi att Rimforsa ska utvecklas och se ut om tjugo år?
Leif Ihreskog önskar att dialogen ska ske i positiv anda. Det gör den.
En bidragande orsak är den geniala bordsplaceringen. Inga politiker och tjänstemän på "de anklagades bänk". Istället rundabordssamtal där kommunchef Rosie-Marie Fors sitter skuldra vid skuldra med medborgarna Christina Käck och Maud Svanberg.
Samma dialogläge har kommunalrådet Hans Måhagen (S) och hans folkvalda kollegor.
Visst går åsikterna isär. Som när Tomas Kalén höll på att sätta frukosten i vrångstruppen när han läste om Magnus Lidéns byggplaner på 67 hus på Björkängen (Corren i onsdags).
– Jag är livrädd att det kommer att se för jäkligt ut. Kan du sänka ambitionsnivån något och bygga trettiofem till att börja med?
Magnus Lidén svarar:
– Det måste hända nåt i Rimforsa, men självklart ska det inte bli ett ghetto.
Lidén får stöd av Hans Måhagen:
– Vi vill verkligen att Rimforsa ska utvecklas och det här är ett fantastiskt initiativ.
Något som fortfarande gnager i hjärtat på Rimforsabor är avvecklingen av campingen.
Björn Hoflund (M) bedyrar att området inte ska privatiseras. Han berättar också att campingens sevicebyggnad ska bli klubbstuga för Hägerstads IF.
När kaffet är urdrucket och bullarna har lagt sig till ro i magen är det några orostankar som vädras.
Som trafikens framfart i samhället ("50 km/tim på Kalmarvägen är för fort"), de igenbuskade och osålda tomterna på Björkliden samt hotet om nedläggning av den kommunala terapiverksamheten.
Ändå kan Majlis Persson i Leva och Bo-gruppen konstatera att kvällen bjudit på bra samtal.
Hans Måhagen instämmer när Corren frågar honom efter mötet.
– Det är den bästa medborgarträff jag varit på. Dels var den välbesökt, dels sättet som den organiserades på.