- De ses ofta som lite misslyckade för att de inte har flyttat härifrån. Men de kanske helt enkelt trivs här. Och många av dem är de som sedan blir stommen i samhället - vårdbiträden och så vidare. Varför inte satsa på dem?
Hur stor den gruppen är vet inte Lena Johansson, men hon tror att det rör sig om några hundra ungdomar. De har vuxit ifrån fritidsgården och då finns det plötsligt ingenstans att vara. Utom på pizzerian, och man kan ju inte äta pizza varje dag.
- Min dröm är ett ungdomscafé för de äldre ungdomarna. Det har ju funnits ett café för arbetslösa som nästan ingen besökte. Så pengarna finns ju, säger Lena Johansson.
Där skulle ungdomar kunna få praktikplatser, och chans att visa upp sin konst och musik. Kanske kunde även ungdomsmottagningen ligga i anslutning till den.
- Det är ett problem som jag har upptäckt, att 80 procent av tonåringarna inte vet om att ungdomsmottagningen finns. Och så ligger den på mödrahälsovården. Dit går gärna inte en tonårskille.
Sin input får hon från samtal med ungdomar.
- Ungdomsråd är jättebra, men de täcker inte upp alla ungdomar. Det blir ofta samma som redan sitter i elevråd och så vidare.
Därför har hon satsat på att finnas på platser där ungdomar möts, för att bli en del av informella nätverk.
- Det tar tid att få förtroende. Det är inte bara att ställa en rak fråga "Vad tycker du?", för då kan de bli helt ställda, utan man får vänta in rätt tillfälle.