Det var vintern 1997 som den då 17-årige Värnamokillen Samuel Svensson tvingades mellan lakan istället för att åka slalom i de jämtländska fjällen.
-- Jag blev sängliggande i en vecka och en dag upptäckte mamma att jag var blå om fötter och ben.
En ultraljudsundersökning på hjärtat visade att blodcirkulationen var mycket dålig.
Livet på en tonårig grabb som nyss varit i farten med scouting, fotboll och skidåkning höll på att slockna.
-- Jag var på väg att sluta andas och det blev iltransport till Universitetssjukhuset i Linköping.
Samuel Svensson sövdes ner med förhoppningen att hjärtat och kroppen skulle återhämta sig. Men det visade sig snart att den inflammerade hjärtmuskeln inte skulle klara av att transportera blodet i kroppen på egen hand.
En hjälppump opererades in för att avlasta hjärtats vänstra kammare.
-- Det var en 1,5 kilos titan-klump som jag bar i magen.
Pumpen var kopplad till två batterier som han bar i ett hölster på kroppen.
I ett halvår var allt frid och fröjd. Tills pumpen gick sönder vilket i sin tur ledde till hjärtinfarkt och en blodpropp i ena njuren. Den här gången hamnade han på universitetssjukhuset i Lund. Valet stod mellan en ny pump eller nytt hjärta. Helst ville han vara Samuel Svensson i originalupplaga även i fortsättningen.
-- Jag var väldigt rädd för att byta bort mitt hjärta tills jag insåg att det inte funkade längre.
Sjukhuset i Lund gick ut med ett nödrop över hela Europa om ett nytt hjärta.
-- Och jag hade tur att det kom ett hjärta redan första natten.
Nånstans i Europa hade en ung människa, sannolikt en man, med samma blodgrupp och kroppsstorlek som Samuel nyss avlidit. Den döden räddade livet på Samuel.
Den nio timmar långa operationen gick bra och han minns känslan när han vaknade ur narkosen.
-- Här var det nåt som verkligen slog. Det hade jag inte känt på väldigt länge.
Som mottagare av ett livsviktig organ är han givetvis positiv till organdonation. Det händer att han berättar om sin hjärttransplantation vid förenings-träffar och liknande sammankomster. Då uppmanar han också människor att ta ställning till organdonation eller inte.
-- Finns det klara papper så vet alla vad som gäller. Då behöver inte anhöriga ta beslutet.
I dag arbetar Samuel som ungdomsledare i Rimforsa missionsförsamling. Utåt syns inga tecken på den hjärtknipande dramatiken för några år sedan. Men under tröja och skjorta har han ett långt ärr från strax under halsen ner till naveln.
Trots den stora hjärtoperationen kan han leva precis som förr och han är glad över att slippa bära på en hjälppump.
-- Det var krångligt varje gång när skulle duscha och när jag skulle sova fick jag ligga med en elsladd kopplad till pumpen. Då gällde det att byta snabbt när åskan gick.
Det behöver han inte längre. Tack vare ett donerat hjärta som han inte har en aning om vem som har burit.
-- Det varken ska eller vill jag veta. Jag är bara tacksam att jag har fått det.