Efter en betydligt gråare lördagstävling på Hövern fick de en underbar söndag på Åsunden.De fick solsken, de fick frisk luft.Och de fick fisk.
När Corren hälsade på ute på Åsundens fantastiskt solgnistrande yta drog deltagarna upp den ena fisken efter den andra. Kanske inte så stora. Men många. Efter en timme satt de flesta med bortåt kilot fisk i sina skryllor (fångstlådorna som även fungerar som sittplatser).
25 i första
- Det nappar inte i ett precis, men det kommer en och annan, sa Siv-Britt Holgersson från Linköping och arrangören av söndagens tävling, SFK Firren.
Strax intill henne satt klubbkamraten Pia Lagerblad och njöt i fulla drag av solskenet.En kort stund i alla fall innan hon bytte hål.Och bytte hål.
- Nu får jag visst ingenting. Men jag fick 25 små fiskar redan i första hålet, berättade hon.
Så lätt går det förstås inte alltid. Det känner Pia väl till:
- En gång satt jag en timme med 20 andra fiskare omkring mig som drog upp hur mycket fisk som helst, men jag fick ingenting.
Tävlingssekretariatet fanns i Nedre Kårtorp och därifrån spred sig deltagarna över stora delar av sjön. Eiler Målhammar från Ljungsbro fanns utanför Staverön. Fisk fick han som alla de andra. Men han kunde inte riktigt släppa tanken på en fisk från lördagstävlingen på Hövern.
- Jag fick tag i en kraftig en i går, men den tog kroken för mig.
Vad tänker du annars på då när du sitter så här?
- Jag tänker bara på de där stora som man får ibland.
Hur gick det för dig på Hövern då?
- Det gick inget vidare, men min fru Ewa vann damklassen, sa Eiler och sken upp som solen.
Syskonklubb
Fredrik Gitzin från SFK Baltzar i Motala höll sig inte så långt bort från Målhammar och bytte hål på hål.
- Så fort det inte nappar så borrar jag ett nytt hål.
Men nappade gjorde det och vid Staverön hittade vi också bröderna Gerhard och Arne Arkefjord från Linköping. De tävlar för SKK Larkado, en något annorlunda förening.
- Det var jag och mina syskon som bildade klubben 1996 och namnet är taget från våra efternamn: vi heter Larsson, Arkefjord och Adolfsson, berättade Gerhard.
Arne kom sent till söndagstävlingen. I alla fall andra gången. För han var där i god tid på morgonen, men tvingades åka hem igen när 14-åriga dottern Emma inte tålde ladugårdsdofterna från Nedre Kårtorp. En kvart efter att Lasse Svensson skjutit startskottet var Arne tillbaka. Och njöt i vintersolen.
- Hade jag inte haft fisket och klubben så vet jag inte hur det hade gått i somras när jag åkte på en hjärtinfarkt, sa Arne.
SM-medaljer
Äkta paret Maria och Ivar Falk från Ljungsbro är alltid med när det är pimpeltävling. Båda har en lång och framgångsrik tid i fiske bakom sig. 78-årige Ivar gick med i Ljungsbro SFF redan 1952 och har bland annat vunnit östgötamästerskapen två år i rad. Fast det var några år sen.
- Men jag kom femma i går, sa han och berättade också att söndagen inte börjat så bra eftersom han tappat en halvkilos abborre i första hålet.
I mete har Ivar en SM-medalj, sa han.
- Och frugan har vunnit flera stycken. Hon har guld, silver och brons. Fem medaljer har hon.
- Det är härligt och avkopplande ute på sjön, men jag ser tyvärr inte längre så bra, sa Ewa.
Längre ut på Åsundens glittrande och glimrande snö satt Bertil Uhno från Motala och SFK Baltzar. En bit bortom honom satt Siv-Britt Holgersson, från Linköping och SFK Firren, samt Pia Lagerblad, även hon från Firren.
- Vilken underbart söndag, sa Pia och vände ansiktet mot solen.
Sen satt de där alla deltagarna i öppna östgötamästerskapen i pimpel ytterligare några timmar på Åsunden. Och kanske fanns det någon av dem som skänkte en tanke åt åtvidabergaren Ingvar Ramstedt. Han som i dikten Fisketävling på Såken skrev: Di sänker ner o varsamt rycker, men ja under va di tycker,när di drar ôpp o syner blänka.Ja va tusan ska en tänka, då kroken lyser lika tomsôm han va när hit te sjön di kom.