-- Jag blir så förbaskad över att ingenting händer. Och vi vet inte varför. Det är bara knäpp tyst, säger Katarina Albertsson, vårdbiträde på Västerlidens demensavdelning Solglimten.
Sedan oktober 2001 ingår hon i den arbetsgrupp som vaskat fram förslaget till ombyggnaden. Ritningarna är klara, pengarna till investeringen finns reserverade i Kinda kommuns budget och så här dags skulle egentligen byggjobbarna vara i full gång med renoveringen.
Förberedelserna inför den efterlängtade ombyggnationen har varit omfattande. En byggrupp med representanter för vårdpersonal, vaktmästeri, arbetsterapi, pensionärer, handikappade, kök och hemtjänst har tillsammans med arkitekt och kommunens fastighetskontor har lagt upp planerna för det framtida äldreboendet i Rimforsa.
Samtidigt har Västerliden haft intagningsstopp för att minska antalet vårdplatser från 34 till 27.
Carina Kämpe arbetar som vårdbiträde och hon börjar ana ugglor i mossen.
-- Jag har tappat tron på att det verkligen blir någon ombyggnation. Därför tycker jag Rimforsaborna borde vakna upp och fundera på vad som händer. Annars kan det gå så att de äldre får flytta till Kisa i stället. Det kanske är meningen att alla ska bo på det nya äldreboendet på Singelberget.
Katarina Albertsson är inne på samma linje.
-- Befolkningen i Rimforsa måste tänka till hur de vill ha det.
David Wenhov (fp) är ordförande i socialnämnden i Kinda. Han borde veta varför upprustningen av Västerliden dröjer.
-- Med det budgetläge vi har är vi tvingade att titta på olika lösningar.
Folkpartiet, och tidigare också miljöpartiet, har föreslagit att i stället bygga ett nytt äldreboende i Rimforsa cent-rum. Är det förklaringen till stillestånd på Västerliden?
-- Nej, folkpartiet är ett mycket litet parti i Kinda och spelar ingen överdrivet stor roll i frågan.
Men som ordförande i socialnämnden vill du bromsa. Har du stöd för det av de övriga i nämnden?
-- Det är lite för tidigt att säga. Den borgerliga gruppen är avvaktande positiv till att vänta. När det gäller s-gruppen har jag blivit inbjuden till en diskussion.
Anhöriga och personal på Västerliden är undrande och oroliga över att sväva i ovisshet.
-- De får nog undra lite till. Det här handlar om ett långsiktigt beslut och det är viktigt att det blir rätt.
Liksom Carina Kämpe och Katarina Albertsson efterlyser David Wenhov ett större engagemang från kommuninvånarna, men också från kyrkor och föreningar.
-- Vi måste diskutera frågorna och hitta en bred gemensam lösning. Bjud in oss förtroendevalda, skäll ut oss och kom med förslag hur ni vill ha det, säger David Wenhov.