Vin-förstå-sig-påarna över hela världen får oftast något nedlåtande i blicken när viner gjorda av druvan merlot kommer på tal.
Nej, naturligtvis inte om det gäller Ch Pétrus. Pétrus från Bordeauxdistriktet Pomerol är ett unikum och kostar jämt skjortan på all världens vinauktioner. I det här fallet är prislappen på skjortan oftast flera tiotusentals kronor.
Vad är det då som gör Ch Pétrus så stort, när man i nästan alla andra sammanhang degraderar merlot till, som bäst, mjukgörare för cabernet sauvignon?
Den lilla leråkern med sin höga järnhalt och gamla vinstockar ger nästan ständigt subtilt sinnliga viner med en närmast sammetslen struktur. Dessutom åldras Ch Pétrus med stor skönhet.
Nästan överallt annars ger druvan lättviktigt och billigt vin avsett för omedelbar konsumtion.
Problemen med merlotdruvan är att den går i blom tidigt (känslig för frost), mognar tidigt (känslig för röta), och förlorar nästan all livgivande garvsyra om den blir helt mogen.
Dessutom blir vinet lätt, om inte vinstockarna beskärs hårdhänt.
Inte ens med bästa vilja i världen kan sydfranska 2005 Jean de Beauvais merlot (4464) för 48 kronor beskyllas för att vara storslaget. Ett hederligt gjort och lättdrucket vardagsvin med mer kraft och frukt än elegans. Numera står det Jean-Paul på flaskan. Etiketten går i rött, inte blått som tidigare.
Även chilenska 2006 Sunrise merlot (6519) för 60 kronor går i den lättdruckna stilen, men med aningen mer karaktär än det förra.
Men lägg på tre kronor, och något händer doft- och smakmässigt. Sydfranska 2005 Domaine de Lalande réserve merlot (22299) för 63 kronor är nämligen riktigt bra och med viss karaktär.
Drygt två tior mera kostar chilenska 2005 Mont Gras merlot (6516) och sydafrikanska 2006 Porcupine Ridge merlot (22921). Först på denna nivå märks hur bra merlot kan bli när någon bryr sig om slutresultatet. Och vågar ta betalt därefter.
Fast det är långt, långt till nivån för Ch Pétrus. Förstås!