Malbec heter oftast cot i vinlitteraturen, eftersom det är så druvan för det mesta kall-as i Bordeaux. Och allt i vinets världsallt har ju, åtminstone tidigare, snurrat kring Bordeaux.
Egentligen är, eller snarare, borde malbec vara, den perfekta druvan för röda viner som är avsedda att drickas relativt unga.
Den utvecklas snabbt och ger goda viner med stort doftinnehåll och låg syra redan innan de mera välkända lämnat vaggan.
Visst odlas druvan fortfarande i Bordeaux, men bara i liten utsträckning utanför prestigedistrikten, och i närbelägna Cahors. Det är dock i Argentina malbec fått sin fristad.
Malbec behöver massor av sol och värme för att skörden skall bli bra, och det får den i Argentina. Druvan svarar med riklig skörd som ger väldoftande vin med merlot-tycke, fast betydligt kraftigare. En del skulle nog påstå att doft och smak har drag av uppumpade kroppar. Lite konstgjort, med andra ord. Sant är att strukturen är grov.
Något som i hög grad gäller 2005 Trapiche malbec oak cask (16554) för 87 kronor. Träfatslagringen har ändå bidragit till att lyfta vinet. Hyggligt köp är 2005 Trapiche malbec (6826) på treliters låda för 205 kronor.
Själv föredrar jag 2005 Alamos malbec (6670) för 87 kronor. Doften är utvecklad och riktigt trevlig, medan smaken drar åt det kryddiga med bussigt avrundat slut. Mycket prisvärt. Och kommet till 2005 Catena malbec (99980) för 139 kronor, ja då har åtminstone jag kapitulerat inför denna särling till druva. Ett häftigt vin, som behöver lagras trots att monopolet påstår motsatsen.
Däremot avstås gärna avigheter som 2005 Bodega del fin del Mundo malbec reserva (99199), 2005 Cedrus malbec (99628) och 2005 William Cole Alto Vuelo malbec (6568). Har allt i övermått, gröna toner inkluderat. Elegans undantaget.