Bjälbo på Östgötaslätten, i dag en lugn plats med cirka 200 själar har en gång spelat en stor roll i vår historia. Bjälbo är för alltid förknippat med vad vi i dag kallar Bjälboätten. Dess mest kända person var Birger Magnusson, titulerad jarl, i tjänst hos Erik Eriksson XI.
Minnesmärkena från den här tiden är få. Men ett av dem hör till Sveriges nationalklenoder -- altarbrunet i Bjälbo.
Många ting blir gömda och glömda på museer i landet. Det är vad som hände med Bjälbobrunet.
Brunet tillverkades i början av 1300-talet och tillhörde kyrkans textilier. Vid en obekant tidpunkt hamnade det i Antikvitetsarkivets samlingar i Stockholm, nuvarande Historiska museet.
Brunet finns i alla fall med i arkivets allra äldsta inventarieförteckning från 1693.
I Stockholm låg brunet i minst 300 år utan att någon visste varifrån det kom. Först 1909 kunde brunet hänföras till Bjälbo genom en teckning i en handskrift från 1669 av Elias Brenner, präst i Bjälbo. Då konstaterades också att brunet nog är Sveriges äldsta kända bevarade broderi.
Bjälbobrunet har en tillskyndare i 92-åriga Lisa Karlsson från Skänninge, före detta textillärare, och före detta Bjälbobo. Hon har lett kurser i medeltida broderi och var så sent som i våras inblandad i förfärdigandet av den historiska väggbonaden som nu hänger i Skänninges församlingshem.
Första gången Lisa Karlsson fick se Bjälbobrunet var för cirka 30 år sedan, under en resa med kyrkliga syföreningen i Bjälbo. Lisa Karlsson kunde sedan inte släppa tanken på Bjälbobrunet.
-- Jag fascinerades av stilen och figurerna, säger hon.
Bjälbobrunet är 142 centimeter långt. Själva textilen har en gång bestått av röd sidentaft och fodrats med lärft, men sidenet är bortnött. Broderiet är sytt med trådar av guld och silver samt silke i flera färger. Mönstret innehåller två vapensköldar omgärdade av fabeldjur samt två stiliserade träd, en ek och en lind.
Bjälbobrunet är med största säkerhet tillverkat i Sverige. Vapensköldarna i broderiet tillhör nämligen svenska ätter: Bjälboätten och ätten von Brunkow, som invandrade till Sverige från Tyskland och troligen var befryndad med Bjälboätten via giftermål.
Efter flera kontakter med och besök på Historiska museet bildade sig Lisa Karlsson en uppfattning om material och teknik vid förfärdigandet av Bjälbobrunet.
Efterforskningarna ledde fram till de kopior som hon broderat av eken och linden.
-- Jag har försökt följa originalet så nära som möjligt, säger hon. Jag skulle gärna fortsätta att brodera resten av brunet, men det börjar bli svårt med synen.
Lisa Karlsson har också sett till att ett foto av Bjälbobrunet hängts upp i Bjälbo kyrka.
Ett foto finns också på Slotts- och domkyrkomuseet i Linköping.
Själva brunet förvaras på Historiska museet i Stockholm, där det visas i helt svag belysning för att inte förstöras mer. Att det tillfälligt skulle ställas ut i Östergötland är helt uteslutet.
Textilen är alldeles för skör och tål inte resan. Men det finns ju kopior -- Lisa Karlssons ek och lind.
-- I och för sig skulle jag väl kunna tänka mig att visa mina broderier av brunet i Bjälbo till exempel, säger Lisa Karlsson. Men jag vet inte. Det finns så många långfingrade människor överallt.