William Båvius, 5 år, larmade farmor efter att pappa fastnat med handen i spannmålselevatorn.
- Jag var bara lite livrädd, säger William.
Henrik jobbar på sina föräldrars gård, Älgsjö gård utanför Skänninge. Spannmålet hade fastnat längs ner i botten på elevatorn och där börjar berättelsen och dramatiken.
Ser ut som pariserhjulElevatorn är som en hiss som transporterar spannmålet in i torken. Det ser ut som ett pariserhjul ungefär, men med skopor i stället för tjusiga vagnar.
- För att få igång hissen igen var jag tvungen att gräva bort spannmål med handen, förklarar Henrik Båvius.
Sonen William följde med ner i den mörka källaren.
Henrik berättar om fortsättningen:
- Jag lade mig på magen för att få bort så mycket spannmål som möjligt. Efter en stund, när det började bli rent lossnade alltihop och skoporna som transporterar säden började backa. Där fastnade min hand under flera hundra kilos tryck.
William, var du med då?
- Ja, jag stannade kvar lite. Men sen sa pappa att jag skulle hämta farmor. Jag sprang över så fort. Då ringde farmor polisen, brandkåren och ambulansen och jag fick ett litet polismärke, berättar William nästan utan att andas mellan orden.
Vad hände innan du fick polismärket?
- Då försökte farmor få loss pappa, men sen kom Bosse och Erik och sen fick vi loss pappa, berättar William med stor inlevelse.
- Om William inte varit där för att hämta hjälp hade det kunnat gå riktigt illa, säger Henrik tyst.
Först försökte farmor Birgitta Båvius lossa med en kvast. Hon lyckades få upp hissen lite men sen föll den tillbaka och kvasten gick av.
- Då skrek pappa lite, säger William.
- Och vi grät lite båda två, fyller Henrik i.
Men det var Bosse Ring som till slut fick loss Henriks hand genom att bända upp elevatorn med ett spätt. Bosse jobbar på gården och hade hjälp av sin vuxne son Erik.
Vad sa polisen när de kom?
- Att jag var världen bästa hjälte! säger William rejält stolt.
Hur är det med handen nu?
- Den är bara lite svullen, känseln är borta men den kommer förhoppningsvis tillbaka. Oftast är jag ju ensam när jag jobbar, men ibland är det som om änglarna är med en, säger Henrik.